PROSA. Anna Seghers Det sjunde korset är en utmärkt roman som behållit sin lyskraft, skriver Elisabeth Brännström, som tidigare i år recenserat Transit av samma författare.
Det sjunde korset av Anna Seghers
Översättare: Lars W Freij
Nilsson Förlag/Absint
I maj 1938 satt den tyska-judiska författaren Netty Reiling på ett hotellrum i Paris och skrev frenetiskt på en roman som skulle bli hennes mest kända och som hon skulle ge ut under författarnamnet Anna Seghers. Romanen, Det sjunde korset, skulle komma att göra stort intryck över hela den fria världen, speciellt i USA där den slog försäljningsrekord och även filmades med Spencer Tracy i huvudrollen. Boken ansågs vara den ultimata skildringen av Nazistyskland och USA:s armé försedde alla sina soldater med varsin kopia av boken innan de mot slutet av kriget skickades över till Europa för att avgöra kampen mot nazisterna.
Vad som gjorde Det sjunde korset så uppskattad och så speciell, var att Anna Seghers lagt ner stor möda på att skildra livet i Nazityskland efter Hitlers maktövertagande från två olika vinklar. Dels ville hon skildra livet i sin älskade hembygd runt staden Mainz, som hon förvisats ifrån på grund av sin härkomst och sin ideologiska hemvist inom kommunistpartiet, och dels ville hon visa på den gråa dimma som sänkt sig över landet när nazistpartiet på allvar började ta itu med judar och meningsmotståndare.
Bokens huvudperson, Georg Heisler, rymmer från fånglägret Westhofen tillsammans med sex andra interner, alla ideologiska meningsmotståndare till Hitler, och efter flykten spikas sju kors upp på de träd som står på Westhofens mark. Ledningen vill markera med allra största tydlighet att alla sju männen kommer att fångas in och straffas med döden, men tiden går och trots att sex av flyktingarna råkar illa ut befinner sig den sjunde, Georg Heisler, fortfarande på fri fot.
Berättelsen om Georgs flykt genom staden Mainz och genom landsbygden runt Rhendalen är lika spännande som vilken thriller som helst och det är oerhört nervkittlande att följa hans flykt genom det otroligt vackra landskapet där århundranden av frid och ro lämnat spår som är svåra även för Hitler att helt utrota. Georg möter både blodtörstigt illasinnade nazistanhängare och motsatsen, vanliga hederliga tyskar som, på egen risk, hjälper honom att hålla sig undan.
Anna Seghers för oss väldigt nära Georg Heisler, och det är svårt att sluta läsa när man väl börjat följa honom mellan gårdarna på landsbygden och gatorna i Mainz. Georgs starka känslor av skräck och panikångest sätter sina spår hos läsaren och det bränner ofta till och blir ordentligt nervkittlande. Skildringen av Georgs flykt backas också upp av det som vuxit fram ur författarens egen starka hemlängtan; den måleriska, pastorala, bilden av landsbygden, där det mesta ändå fortsätter som vanligt, trots att fånglägren börjat torna upp sig nära gårdar och betesmarker. De berättelser som dessutom lyfts fram runt de människor som blir lidande för att de känt, eller känner. Georg bidrar också till att höja spänningen i romanen och öka förståelsen för den hjälplösa skräck en illvillig, totalitär regim kan ingjuta i sina undersåtar.
En av Anna Seghers avsikter med Det sjunde korset var att varna resten av världen för Hitlers intentioner. tyvärr lyckades hon inte nå ända fram, men romanen tillhör ändå något av det mest intressanta man kan läsa om man önskar tränga under ytan på livet i trettiotalets Tyskland. Där fanns det inte något livsutrymme för dem som satte sig upp mot Hitler och där kvävdes ofta oppositionsviljan i sin linda. En utmärkt roman som behållit sin lyskraft genom åren.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
