KLAUSTROFOBISKT: Anna Seghers (1900-1983) skildrar en klaustrofobiskt trång värld, där luften förpestas av oro, väntan och ryktesspridning, skriver Elisabeth Brännström.
Transit av Anna Seghers
Översättare: Jens Christian Brandt
Nilsson förlag
Under sommaren 1940, då den tyska invasionen av Frankrike hade blivit ett oundvikligt faktum, översvämmades den ruffiga hamnstaden Marseille av desperata flyktingar som hoppades på hjälp med att ta sig ut ur landet. Hjälpen skedde genom visum till länder på andra kontinenter; Europa satt redan fast i nazisternas klor och det var näst intill omöjligt att ta sig mellan ockuperade länder och de länder som fortfarande förhöll sig neutrala. Hoppet stod istället till Sydamerika och USA, dit man, om man hade tur, kunde få ett permanent visum eller ett transitvisa som tillät genomresa, men inte permanent uppehåll.
I Marseille flockades människor utanför ambassaderna, fullastade med resväskor och med barn, gamla släktingar och husdjur i släptåg. Man köade inte bara i timmar utan i dagar, veckor och månader för att komma åt det hett eftertraktade visum som kunde leda till ett nytt liv på andra sidan havet. Även livet i Marseille var villkorat, stadens invånare och myndigheterspersoner underströk gärna att deras stad inte var till för permanent boende. För att få ett rum på ett hotell eller pensionat var man tvungen att uppvisa bevis på att man var på väg därifrån, och staden kryllade av lokala spioner som gärna angav sina grannar och hyresgäster.
Resultatet blev att stora grupper av flyktingar drev runt mellan olika kaféer, där rosévinet var billigt och man kunde fyllna till och försvinna in i den stora folkmassan eller prata bort en stund med någon som var ute i samma ärende som man själv. Ryktesspridningen var stor och nya berättelser skapades ständigt, om skepp som förlist, flyktingar som rest iväg men skickats tillbaka och om vissa som fått visum men ändå valt att stanna, för det mesta utav lojalitet med någon mindre lyckligt lottad familjemedlem eller ny bekantskap.
Det är vid ett bord på ett av dessa kaféer som vi, i Anna Seghers roman Transit från 1942, först möter den namnlöse unge man som kommer att visa oss vägen genom flyktingarnas Marseille. Mannen är, liksom författaren, från Tyskland; han har rymt från ett fångläger och anser nu att han har nått sin slutdestination. Han vill stanna i Marseille och detta skapar oupphörligen problem för honom. Med sig har han också en väska tillhörande författaren Weidel, som anonymt begått självmord i Paris, och det är när han börjar utge sig för att vara Weidel som hans liv inom Marseilles trånga stadsgränser blir alltmer kryptiskt och svårhanterligt.
Han inleder ett romantiskt färgat förhållande med Weidels fru, Marie, som drar från kafé till kafé för att söka efter sin försvunne man, och hans identitet pendlar mellan hans egen och Weidels, den som står på de papper han måste visa upp för myndigheterna. Samtidigt lever han ett liv han börjat känna sig hemmastadd med: han har ett rum, drar runt på stadens kaféer, dricker rosé, pratar och lyssnar på berättelser och han fäster sig vid en väns lille son som lider svårt av astma och han fäster sig också vid mer än en kvinna. Allt utspelar sig på en klaustrofobiskt trång yta, där havet ständigt påminner om den stora okända värld dit visumen ska leda dem som har tur, och där tyskarna cirklar runt i sina hakkorsprydda bilar som en påminnelse om vad som kommer att hända med dem som inte har det.
Anna Seghers (1900-1983) skildrar en klaustrofobiskt trång värld, där luften förpestas av oro, väntan och ryktesspridning, men där man ändå på något sätt acklimatiserar sig medan man förtvivlat försöker hålla modet uppe, hur svårt det än känns. Hon tillbringade själv tid i Frankrike under kriget innan hon flydde till Mexiko, bara för att återvända till Tyskland efter krigsslutet, och det märks att hon känner både miljön och flyktingens sinnesstämning väl.
På en fantastiskt tät, nästan hypnotisk prosa, lyfter hon fram den unge mannens dilemma och skapar en värld som – trots de monotona dagliga rutinerna – är sprängfylld av händelser som förs fram genom de berättelser den unge mannen får höra på sin ändlösa irrgång genom kaféerna och barerna. Själv börjar han sakta så ett frö till ett nytt liv, men frågan är var det ska slå rot, i Europa eller långt borta på en främmande kontinent.
Detta är totalt absorberande läsning och en av de absolut bästa böcker jag läst inom genren.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
