FEMINISM. “De har inte valt sin lott i livet mer än ni har, och att deras existens provocerar er känns, ärligt talat, lite som något ni borde fundera över.” Myra Åhbeck Öhrman är kritisk till transexkluderande feminister och deras tal om “biologisk verklighet”.
Om jag behöver läsa en enda text till från en namnkunnig svensk feminist som, i likhet med J K Rowling och åtskilliga mer eller mindre medvetet ignoranta personer, nämner hur ”man måste få prata om biologiskt kön”, kommer jag att skrika.
Inte för att diskussionen om kön och genus inte är viktig. Tvärtom är den grundläggande, särskilt för feminismen.
Visst, det finns andra feministiska frågor som i praktiken har mer trängande konsekvenser. Bara några timmar bort pågår den totala demoleringen av polska kvinnors aborträtt, fylls gatorna av demonstranter som pepparsprejas av polis. Ett ofattbart mörker och en påminnelse om att vi inte kan ta några rättigheter för givna. Sitter du på ett ekonomiskt överskott på grund av pandemikarantän just nu, är stöd till exempelvis ”Abortions without borders” en bra, feministisk grej att göra.
Som kulturfrilansare har jag inte något berg av karantänguld. Vad jag däremot har, i likhet med många andra, är alldeles för mycket tid att tänka och bli frustrerad. Jag är frustrerad över att jag behöver se personer jag tidigare har respekterat visa sina reaktionära drag när deras världsbild eller position ifrågasätts. Hur vänstertidningar som ETC envisas med att gång på gång plattforma skribenter som av sin syn på kön att döma är precis sådana antiradikaler som högerkritiker ofta påstår att svenska vänstermänniskor är – bekväma i sina bekanta privilegier och analyser.
Det finns en del utmanande filosofiska frågeställningar att vrida och vända på.
Å andra sidan förstår jag precis varför frågan engagerar. Oavsett om du tror att ”man” eller ”kvinna” är en identitet du föds med och för alltid påverkar ditt beteende, eller om du är av uppfattningen att distinktionen är mestadels kosmetisk, ställer transpersoner till det i analysen.
Om ditt kön är skapat av omvärldens normer, skulle transpersoner inte finnas i ett samhälle där män och kvinnor sågs som totala jämlikar?
Om ditt kön sitter i livmodern eller testiklarna och det förtryck eller de privilegier de skapar, hur förklarar vi ens att någon skulle uppleva dysfori?
Det finns en del utmanande filosofiska frågeställningar att vrida och vända på. Men den ”biologiska verklighet” som transexkluderande feminister skriker efter att få bekräftad, är inte något som faktiskt ifrågasätts på allvar i diskursen. Oavsett vad Nina Björk påstår i sin text i ETC från förra veckan. Tvärtom känns det som att samma personer som gör det, vägrar acceptera att den biologiska verkligheten inte riktigt rimmar med teorin om att biologiskt kön är ett diagram med två staplar och att genus är någon sorts subjektiv känsla av könstillhörighet gripen ur luften.
”Biologisk verklighet” skapades inte i Big Bang tillsammans med universum, utan definierades av människor baserat på vad vi kunde observera. Idag kan vi observera betydligt mer, och det ger oss bättre verktyg för att beskriva vår verklighet. Hur exakt vi ska beskriva den vet vi sällan omedelbart, och det vore naivt att tro att det mesta vi tar för sanningar idag kommer att hålla för ett tidstest.
Det fina med att vara människa är att vi är ändlöst nyfikna. Ju mer vi ser, desto mer vill vi se, förstå och förklara. Människor som aggressivt låser sig i att försvara positioner som ifrågasätts, går emot det i vår biologiska stöpning vi egentligen är bäst på.
Jag tror inte att jag är klar med att diskutera kön och genus. Inte på långa vägar. Så länge kön påverkar hur människor behandlas i samhället och leder till orättvisor, kommer det att vara relevant.
Så, genuskritiska feminister, vi hörs snart igen. Jag kommer att fortsätta vara förbannad på er stelbenthet, men tänker kosta på er en smula sympati. Jag förstår att frågan om (med god vilja) jämställdhet eller (illvillig tolkning) bevarandet av privilegier och världsbild är viktig för er. Jag blir också provocerad av filosofiska frågor, och transpersoner skapar onekligen ett flertal sådana.
Grejen det känns som att fler av er behöver fatta är att er frustration inte är deras fel eller ansvar. De har inte valt sin lott i livet mer än ni har, och att deras existens provocerar er känns, ärligt talat, lite som något ni borde fundera över på egen hand innan ni ifrågasätter den.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
