VR-TEKNIK. Är det inte möjligt att vi framtiden kommer att besöker virtuella kyrkogårdar där vi kan vandra omkring bland gravarna och stanna upp för att lyssna på en dikt som framförs av vår favoritpoet? undrar Mathias Jansson.[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Någon läser en dikt av Bo Setterlind under begravningsakten. Till dödsannonsen väljer vi ut några strofer av Nils Ferlin. Vi behöver orden för att minnas, men idag konkurrerar poesin med så många andra medier. Vi använder foto, film och ljud för att komma ihåg våra döda. Under 1600-talet var det annorlunda. I en tid utan Instagram och Facebook blomstrade tillfällighetsdikten.
Var det bröllop, födelsedag eller begravning anlitade man en poet för att skriva en dikt för att minnas dagen. Ville man gör dagen lite mer minnesvärd beställde man en figurdikt eller carmen figuratum som den också kallas. Figurdikten var en typografiskt utformad dikt där text och bild ingick en vacker symbios.
Lars Burman har i Lyrikvännen 4:1991 skrivit en uttömmande essä om Figurdikten som barock blandkonst. Det finns 11 000 tillfällestryck från 1600-talet bevarade och flera hundra av trycken är figurdikter. Burman ger i sin artikel några exempel på figurdikter, som en bröllopsdikt till Brigitta Steuch och Thomas Ihre som gifte sig 1696 och då fick en dikt utformad som en bukett “Bröllopz-Blommor”. Eller Laurentius Arrhenius, som skrev en gravdikt med anledning av Lars Törners död 1694. Dikten är utformad som ett timglas och en av diktstroferna som symboliserar sanden som rinner ut i timglaset lyder: “O Huru snart wårt Glas det rinner nid! | O Grymma Död/tu gjör alt flytt och kort | O Död du tog för snart wår Törner bort!”.
Idag anlitar vi inte någon poet för att skriva tillfällighetsdikter i form av timglas över våra döda. Men kanske kommer vi i framtiden istället att använda VR (virtual reality) för att skapa liknande poetiska minnesbilder? VR är en teknik som kommit starkt de senaste åren och det har börjar dyka upp olika exempel på hur VR kan användas för att skapa nya upplevelser av poesi. Om figurdikten kläder orden i en tvådimensionell bild så kan VR användas för att skapa en 3 dimensionell upplevelse där det uppstår en symbios mellan ordet och rummet.
I samband med 100-årsminnet av första världskrigets utbrott producerade BBC en animerad antologi med sju dikter från Somme . Vid slaget vid Somme var det många poeter och författare som stred vi fronten och som skildrade sina upplevelser. En av dem var den brittiska krigspoeten Siegfried Sassoon. I appen War of Words har BBC producerat en VR-upplevelse som bygger på Sassoons dikt The Kiss som inleds med raden:
To these I turn, in these I trust;
Brother Lead and Sister Steel.
To his blind power I make appeal;
I guard her beauty clean from rust.
Året är 1916 och du befinner dig i skyttegravarna i Somme och genom Sassoons ögon och sinnen får du uppleva dikten ur poetens perspektiv. Kulorna viner över slagfältet och ger fiendesoldaterna en dödskyss av bly.
Ett annat exempel är den VR-upplevelse som skapades 2018 i samband med 100-årsminnet av den norska diktaren Hans Børli födelse. Børli var känd som skogens poet och arbetade större delen av sitt liv som skogshuggare samtidigt som han regelbundet gav ut diktsamlingar där naturen stod i fokus. I VR-verket befinner du dig ut i skogen en oktoberkväll vid en brinnande brasa. Medan natten faller på får du höra Børlis dikter som tar med dig på en resa som knyter samman naturen och människan.
Sassoon och Børlis författarskap är två exempel på hur man idag använder VR för att skapa en bildvärld där åhöraren kan kliva in i dikten. The Graveyard är nu inget VR-verk, men intressant i sammanhanget då det beskrivs som en poetiskt interaktiv berättelse. The Graveyard är skapat av den belgiska konstnärsduon Tale of Tale, (Auriea Harvey och Michaël Samyn). Berättelsen handlar om en äldre kvinna som besöker en kyrkogård. Det är ett memento mori-verk där den gamla kvinnan vandrar förbi gravarna och slutligen sätter sig på en bänk där hon lyssnar på en sång av kompositören Gerry De Mol. Sången påminner om Edgar Lee Masters diktverk Spoon River Anthology (1915) eftersom verserna handlar om de personer som ligger begravda på kyrkogården och hur de dog.
And Roger, that was cancer
grew too big for his own good
When ivy gets too tall, there’s
Too much shadow. Pruned away.
Vi behöver fortfarande speciella platser som kyrkogårdar dit vi kan gå för att minnas och vi behöver ord som tröstar oss i sorgen. Idag använder många sociala medier och internet för att minnas sina avlidna. Är det inte möjligt att vi framtiden kommer att besöker virtuella kyrkogårdar där vi kan vandra omkring bland gravarna och stanna upp för att lyssna på en dikt som framförs av vår favoritpoet? Medan 1600-talets figurdikter var begränsade till ord på ett papper som bildade ett timglas, kan vi med dagens teknik bokstavligen ta steget in i timglaset och se hur poesin rinner förbi oss.
info@opulens.se
