ATT LÄSA. Läsning är en ömklig frihet när den förklätt sig till eskapism. Ömklig men inte sällan välbehövlig. Läsning som frigörelsehandling är ögonblicket då man låter sig ledas utan att man vet vad som väntar på nästa sida. Vilka vyer träder då inte fram för oss, vilka andra (läs)vägar öppnas inte? skriver Robert Myhreld.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Själavård under läslampan.
– Hur mår du?
– Jo tack, revolvern är laddad. Själv?
Jag har en fallenhet för krälande nere i gropen. Depressionen är min paradgren, ångesten min arvedel. Hjärtats tillstånd inte sällan likgiltigt som ett varulvshugg – men inte alltid. Livsleda är trots allt ett högst levande och inkännande tillstånd. Förståndet är den sjukes, alltså världsfrånvänt men vid ögonblicket det enda giltiga. De vid mörker vana ögonen skyr ljuset; det glättiga framstår som en personlig kränkning. En annan sorts ljus finns ändå (Emilia Fogelklou), det vet jag, men det hjälper inte, jag vill vara som ”som liljerna på marken…skita i allt, för allt ä skit…” (Nikanor Teratologen).
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
info@opulens.se
