SUPERMAKTER. Jämte Ryssland är Kina den supermakt som vi alla måste ha ett öga på och förhålla oss till, och det intresset väcker verkligen Ingemar Ottosson i denna pedagogiskt glasklara bok, skriver Jesper Nordström.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Möten i Monsunen – Sverige och Kina genom tiderna
Av Ingemar Ottosson
Dialogos förlag
Förlaget Dialogos går från klarhet till klarhet, nu med Lundadocenten Ingemar Ottosssons Möten i Monsumen — Sverige och Kina genom tiderna. Det är en faktaspäckad men ändå följsamt och medryckande skriven bok som tar upp det närmast unika samarbete och den relation som Sverige och Kina haft, ett assymetriskt förhållande får man kanske dock tillägga, då det mycket handlat om handel och ekonomi som kommit Sverige till godo.
Det börjar föga förvånande med Ostindiska Kompaniet och Ottosson gör en mycket bred kulturkontextuell exposé över fenomenet ”kineseri” och det är verkligen ett slags kulturell appropriering. Även om han inte använder just det begreppet så lyser det igenom att Sveriges och övriga Europas vurm för det kinesiska var tämligen ytligt och modebetonat.
Denna romantisering av Kina är en röd tråd i hans framställning om de tidiga mötena och lite humoristiskt antydande säger han att det i Shanghai ”knappast gick runt asiater i vita peruker och besökte kaffehus”
Styrkan i texten ligger till stor del i att han gör stora svepande utblickar som kombineras med ren individnivå där den enskilde får inkarnera och exemplifiera en tidsanda, och dessa detaljer ger texten mer kött och konkretion.
Efter 1700-talet vände det och från att varit ett land att beundra blev nu Kina som så många andra utomeuropeiska nationer offer för en blodig kolonialism och detta har de flesta nog fått lära sig via skolan. För mig personligen ligger värdet i hur han tar upp den kristna missionen och diskuterar hur den låg en smula i konflikt med de krassa ekonomiska intressena, men samtidigt kunde vara en väg till större förståelse för den kulturella särarten och hur den kunde bygga handelsbroar.
Med all rätt går han hårt åt ”bokstavsvänstern” på 60- och 70-talet som helt okritiskt lät sig förföras och tjusas av kulisserna vid de internationella kontakterna, utan att det minsta reflektera över varför turister hade så få möjligheter att liksom i Nordkorea välja egna resvägar.
Att boken fortsätter in i nutid och inte gör halt någonstans vid Mao och kulturrevolutionen ser jag som en av dess främsta förtjänster.
En förståelse för den ekonomiska supermakt som Kina blivit och landets uppbyggande av nya ”Sidenvägar” på världshaven är helt enkelt inget vi kan vifta bort. Att kalla det ett hot är kanske för mycket, men jämte Ryssland är Kina den supermakt som vi alla måste ha ett öga på och förhålla oss till, och det intresset väcker verkligen Ingemar Ottosson i denna pedagogiskt glasklara bok.
jesper.nordstrom@opulens.se
