
Bara mina tvivel på vad kärlek är kan få mig att vackla.
Men du vet, det är bara när inte du är här
Vilket du nästan aldrig är.
–
Från en darrande hand ringlar röken upp mot en dånande fläkt
hans porslinshy bländar mig och jag fimpar på min hand
Jag lägger räddningen under läppen och vet att han snart kommer tycka att jag ser
konstig ut på ögonen
–
Han körde hem mig till sig och la ner mig i sängen.
Jag luktade a-lag och letade stjärnbilder i taket medans världen snurrade runt runt
Han undrar:
– Vad är vi?
–
Han drar sina fingrar längs min hud
i timmar
kittlar min hud varje kväll
och säger att det är nästintill kärlek
–
och det värker i hjärtat av
tanken på att han inte kommer
finnas för evigt
–
Jag hör hur du skrattar åt mig för jag
behöver egentligen inte imponera på dig
med avancerade resonemang och jag är
egentligen inte så svår som jag vill verka
när jag skriver dikter om en kärlek som
jag vet att alla redan har upplevt
*

info@opulens.se



