Liv i Kosmos: Luxpotensus

Underskruvat.
En vy från planeten Luxpotensus, utförd av konstnären Igor Wombolowski. (Illustration/copyright: Igor Wombolowski)

RYMDCIVILISATIONER. Opulens har som bekant köpt rättigheterna till artiklar av Max Melgar ur den populärvetenskapliga tidskriften Liv i Kosmos. Den här veckan berättar han om en planet med ovanligt stark lyskraft.

För åtta år sedan fick den äventyrslystne kaptenen Dito Datino genom sitt specialteleskop – som har en rejäl optikdiameter – syn på en planet vilken lyste ovanligt starkt, som om hela dess existens tycktes gå ut på att tränga undan allt mörker som omgav den. Den kraftigt lysande himlakroppen – med det passande namnet Luxpotensus – utgör en del av ett solsystem med endast tre planeter, och finns belägen i den klotformade galaxen X4≠0, det vill säga 195 miljoner ljusår från Jorden.

Kaptenen förundrades så till den grad av den märkvärdiga planetens ljus att han bestämde sig för att resa dit och hitta förklaringen till varför den alstrade så kolossalt mycket ljus. Till saken hör nu att kaptenen Datinos svägerska äger läkemedelskonglomeratet Genomik – som för övrigt har sin huvudsakliga marknad i den väldiga och grönskimrande spiralgalaxen VERDini878 – så kaptenen frågade henne:

” – Kära Hilary, kan jag och min besättning låna konglomeratets supersnabba transportrymdskepp?

Och visst fick han det, under förutsättning att de vid besöket på den lysande planeten också skulle överlämna tre fåglar till planetens ledare; fåglarna, vars DNA var genmodifierade, var programmerade till att glatt sjunga vackra sånger om hur framgångsrikt Genomik var och att konglomeratet hade universums bästa läkemedel.

En dag senare lastades skeppet med all nödvändig utrustning, bland annat en avancerad ljustransformator med förmåga att förvandla fotoner till den för celler så viktiga cytoplasman. Under färden fick skeppets mångsidige skeppsvaktmästare Jari Kosk uppdraget att tillverka en huvudbonad med en tillhörande gedigen skärm som kunde motstå inte bara starkt ljus utan även flytande metall, vätskestänk, ultraviolett och infraröd strålning, gaser samt syror. Och han gjorde det med framgång, dock var han inte lika framgångsrik med dräkterna som han blev tillsagd att tillverka men det återkommer vi till senare.

Väl framme såg hela besättningen ut som ett gäng glada svetsare som storögt betraktade planeten. Många av skeppets mätinstrument kollapsade av värmen och strålningen från Luxpotensus men det hindrade inte kapten Datino från att tillsammans med två besättningsmän stiga in i skeppets lilla rymdfärja – tillverkad enkom för avancerade rekognoseringsresor – för att titta lite närmare på planeten. Emellertid var det omöjligt att landa där då atmosfären var fylld av kraftiga blixtar som slog ner överallt, och dessutom uppmättes planetens yta till 190 grader Celsius.

Men man lyckades i alla fall hitta förklaringen till varför planeten lyste så starkt. Det var nämligen så att den bestod nästan uteslutande av aktiva vulkaniska berg vars ytor utgjordes av metaller som krom och titan, och ur kratrarna rann flytande ljusreflekterande glasmassor, och där den speglande glaslavan hade torkat gnistrade den av ädelstenar. Kapten Dito Datino insåg vilka kommersiellt hisnande möjligheter denna planet öppnade upp för, något som säkert skulle intressera Hilary. Nämnas ska att fåglarna – i brist på skyddande svetsglasögon – tyvärr blev helt blinda, vilket egendomligt nog ledde till att deras sånger fick en soprantouche.

Hur som helst framstod hela planeten som ett vidunderligt spegelrike samtidigt som det var en gigantisk fyrbåk som spred ljus och åter ljus i ett universum som blev mörkare var dag som gick. Kaptenen var mycket nöjd med all den information han nu besatt, men när han och besättningsmännen for tillbaka med sin färja till moderskeppet kunde det ha gått riktigt illa då systemet för luftkonditioneringen började krångla. Här kan vi läsa ett stycke ur Kapten Dito Datinos rapport om den aktuella händelsen och det citatet får avrunda den här texten:

”Allt kunde ha gått åt helvete, och i ett avseende gick det också åt helvete med tanke på att delar av våra dräkter inte var helt brandsäkra, speciellt inte vår bakre del, vilket resulterade i att vi fick transplantera ny hud på våra av värme svårt anfrätta stjärtar. Systematiskt och med stor sinnesnärvaro kunde doktor Xanom Kanni med sina kirurgiska finkalibrerade instrument avlägsna bränd hud och ersätta denna med mjuka friska hudceller som skyndsamt odlats fram i rymdskeppets genetiska laboratorium.”

MAX MELGAR
info@opulens.se
Anmäl dig här för att bevaka Max Melgars artiklar:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

0 0kr