RYMDCIVILISATIONER. Opulens har som bekant tidigare köpt rättigheterna till artiklar av Max Melgar ur den populärvetenskapliga tidskriften Djur i kosmos. Sedan en tid heter den numera Liv i Kosmos och har vidgat perspektiven. Den här veckan berättar Max Melgar om en besynnerlig och otrevlig svampplanet.
Planeten Fungus-Sub-Terra har sin bana runt stjärnan 45#1 som ligger i utkanten av Andromedagalaxen; en galax som enligt avancerade astronomiska beräkningar är determinerad att krascha in i Vintergatan om cirka tre miljarder år. Fungus-Sub-Terra har sedan länge fascinerat forskare över hela vårt universum, och det som fascinerar är att livet på planeten endast består av svampar och att dessa organismer – med all säkerhet – medvetet har stoppat den evolutionära utvecklingen på planeten.
Ett hundratal rymdexpeditioner har landat på planeten för att utforska den men få av dem har lämnat planeten. De besättningsmän som lyckats ta sig ifrån Fungus-Sub-Terra har alla – inklusive professor Birgitta H. Swedborg – haft svårt att skildra vad som hände under deras vistelse där. Och många redogörelser får en att tänka på fantasier som har varit och är svåra att bekräfta i det material som förts ut från planeten; material som inte sällan är kontaminerat av syraangrepp och svår strålning. Flera forskares vittnesmål talar om en svamp vars fruktkropp är högre än Eiffeltornet och vars underjordiska trådliknande förgreningar sträcker sig över en tredjedel av planeten.
Uppenbart är att denna svamp – Vulguaris Giant Fungis – har psykedeliska egenskaper, men inte bara det utan den besitter även en manipulativ egenskap som fått forskarna att tala om en superintelligens bortom det som vi idag känner till i universum. Bara det faktum att flertalet expeditioner med sina besättningsmän blivit kvar på planeten har fått forskare att misstänka att något högst suspekt har inträffat vid deras besök – ett eventuellt av svampar iscensatt gisseldrama. För varför skulle dessa expeditioner välja att stanna kvar på planeten? Om de nu ens själva har valt att göra det. Ingen vet hur de strandsatta besättningsmännen har det på planeten. Alla signaluppkopplingar till moderskapet har blivit – av någon oförklarlig anledning – bortkopplade, som om signalapparaturen och dess batterier hade blivit upplösta av svamparnas enzymer.
Det finns goda skäl att anta att jättesvampen förmodligen med sina – lömska – sporer trängt sig in besökarnas hudceller och därefter tagit sig upp till hudinnehavarnas hjärnor. Något som talar för det är att professor Birgitta H. Swedborg – som lyckades ta sig tillbaka till moderfarkosten i ett svårt rusigt tillstånd – gav kaptenen en kort om än osammanhängande redogörelse för vad som hände. Den blev för övrigt inspelad och finns utlagd på youmakemespace.com
Kapten… min kapten… jag fann i hattschvampen den japanska professorn Haruki sittande med en schvampkorg i sina händer… och sedan… började han schkaka i hela kroppen och med fasa i rösten lutade han schig fram mot mig… vischkade i mitt öra att den invasiva schvamparna hade avknoppat sig i hans hsssjärnhalvor… och att det krävdes ett saturnistiskt mirakel för att kunna ta sig bort från planeten… han sa också… schära Birgitta ta oss här ifrån… jag håller på att förlora mina schynapser… jag känner hur jag zombieseras… hur jag koloniseras av schvamphordar vars dna härrör från vulgusschvammpen. Ohhh schära Birgitta detta är ohyggligt, ohyggligt, ohyggligt.
info@opulens.se
