Noterat: Längtan efter Bengt
KONKRETION. Kan vi i alla fall vara överens om att denna valrörelse varit omväxlande enormt tramsig och i andra änden enormt fluffig?
Journalisterna är ansvariga för den usla valrörelsen
MEDIEKRITIK. Valrörelsen har varit skrämmande dålig. Märkligt, då det den här gången fanns fler ödesfrågor än på länge. Då borde debatten bli bättre, mer saklig, mer tyngd av allvar. Istället tvärtom.
Valår utan visioner
PARLAMENTARISM I KRIS. Frånvaron av framtidsvisioner och tydliga ideologiska alternativ gör politiken till en tråksport där den suraste vinner. Partierna kan inte bara presentera sina lösningar på dagens samhällsproblem utan måste också peka på sin önskade väg framåt, menar Lars Anders Johansson.
“Flashback forever”-trion gör valprogram i SVT
RYKTEN. De tre rösterna bakom podcasten “Flashback forever”, Ina Lundström, Emma Knyckare och “Scroll-Mia”, intervjuar partiledarna inför valet i ett nytt program för SVT Play.
Partiledardebattens öppna mål och vurpor
ORDKRIG. “Friskolefrågan var i alla fall bra på att synliggöra bristen på goda argument för vinstuttag.” Myra Åhbeck Öhrman imponeras inte av gårdagens partiledardebatt i Svt.
När dödsstraff blev för enkelt
PREVENTIVA SYFTEN. Då snatterierna hade tilltagit i det lilla landet hade regeringen tvingats skärpa lagstiftningen i olika omgångar.
Granskning: Så påverkar den nya althögern svenska valet
VALRÖRELSEN. På nätet pågår en högerextrem kampanj för att påverka det svenska valet. På ett halvår har kampanjen gått från osammanhängande forumdiskussioner till en rörelse, som nu kämpar för att få svenska väljare att sympatisera med partier till höger om Sverigedemokraterna. Hayder Al-Zahawi beskriver hur rörelsen uppstått.
Nu måste till ett ramaskri
MÖRKERPOLITIK. “Nu går vi hit, säger man, för man orkar inte gå någon annanstans. Gör vi?, undrar vi. Men sedan får den där stackars saten gå själv in i mörkret.” Anna Jörgensdotter om den olycksbådande inledningen på valåret 2018.
Den politiska scenen
PLATTFORM. “Föga hjälpte det, men just då och där framför scenen spelade vi alla en roll, vi var inte politiska brickor, vi var politiska meningar, en gemensam kraftansträngning. Så som det ska vara, musik ska vara enande. Och tydlig i sina intentioner”, skriver Linda Bönström.