Charlotte Perkins Gilman behandlar kvinnors fångenskap i äktenskapet och moderskapet, längtan efter att skriva och det vansinne som kan bli resultatet när den egna verklighetsuppfattningen ständigt bortförklaras och sjukförklaras. Anna Remmets om nyutgivningen av Den gula tapeten.
BARNHJÄLTAR. Barn-och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö, en av Sveriges största nationella filmfestivaler i sitt slag, firar i år 35-årsjubileum med ett mångfacetterat program:118 filmer från 46 länder. Ingela Brovik rapporterar.
SAMTIDSPOET. “Språket sprakar och vibrerar av ilska och uppror”, skriver Cecilia Persson om Helene Rådbergs nya diktsamling P O L I T I K E N.
ESSÄ. “Det finns också, trots de extremt närgångna beskrivningarna, en humoristisk distans som när den kombineras med ämnet förstärker känslan av absurditet. I denna bistert humoristiska betraktares blick förlöjligas den våldsamma mannen, och framförallt hans bild av den egna fallosens gudomlighet”, skriver Anna Remmets.
METOO. Nej, inte en berättelse till om kvinnor som blivit knäckta av män eller människor i maktpositioner, tänker jag när vi står på balkongen och röker. Vi står högst upp i hela Gävle, allting kan vi se, men ingenting är tydligt.
KROPP. “Vierge moderne tolkas ofta som en stolt och kaxig deklaration från ett diktjag som läses som kvinna men som förkastar den identiteten på grund av de begränsningar den innebär i ett patriarkalt samhälle”. Anna Remmets om den kvinnligt kodade kroppen inom litteraturen.
HEDERSKULTURER. “Det finns en smittande berättarglädje och den stolta, starka och självständiga kvinnans uppriktiga vilja och djupa behov att förändra de patriarkala strukturerna”, skriver Cecilia Persson om Delvin Arsans De tystade rösterna.
HJÄRTSKÄRANDE. “Kvinnorna ses som anomalier när de deltar i det våld som kriget föreskriver och förväntas sedan att utan svårigheter gå tillbaka till den vårdande rollen som hustrur och mödrar”, skriver Anna Remmets.
MANSDOMINANSEN. “Det största problemet jag upplever med att vara kvinnoalibit i en annars mansdominerad gruppering är att allt jag säger blir till en symbolik för alla kvinnor. Att om mina idéer är kassa är alla kvinnors idéer kassa”, skriver Anna-Karin Linder.
