BRUSTET. “Det var något grundläggande som förändrades i början av åttiotalet. De ges idag helt sonika ingen frihet stor – eller pålitlig – nog för att kunna skapa en grundläggande tillvaro av tillit”, skriver Crister Enander i sin betraktelse.
SKÖNHET. Det är döden som gör livet så mycket mer akut, så mycket viktigare, så mycket vackrare. Döden är, i själva verket, Den Stora Förskönaren, skriver Mikael Henrik Myrtin.
NYCKLAR. Ja, ibland kan jag övermodigt känna, att folk (inklusive de professionella tyckarna i företrädesvis Stockholm) ”inte kan något”. Ibland, när jag rannsakar mig själv, kan det omvänt betyda att jag är en idiot. Vem f-n tror du att du är? Hursomhelst finns här möjligen några nycklar in i den större litterära, filosofiska och politiska…
NOVELL. En text som utgörs av ett upphittat brev, från mitten av 1800-talet, i byn Monteux i Frankrike. Melker Garay tar sig an det.
LIVET. Då vi sätter tillit till vetenskapen sätter vi livets tilltal ur spel, säger Martin Buber. Carsten Palmer Schale skriver: Buber menar att leva är att bli tilltalad. Det enda vi behöver göra som människor är att svara på livet.
UNDERGÅNGEN.Går det verkligen att gulla och kela med undergången som en snuttefilt i sofforna framför tevens ständiga flimmer av bilder? Jag försöker, efter bästa förmåga, att förstå dagens förkärlek för undergångsvisioner, skriver Crister Enander.
DJUR. Sanningen är att människan bara är ett djur. Ett djur som förvisso lärt sig läsa och skriva och bygga broar och flyga till månen, men ändå ett djur, skriver Christian Wåhlander. Han ställer också frågan: “Kunde vi inte stoppa den globala uppvärmningen istället för att hela tiden skynda på den?”
KÄRLEK. I grunden vet jag bara att människans behov av genuina relationer och kärlek är gränslöst, skriver Susanne Liljedahl. Hon är bekymrad över hur digitaliseringen påverkar den mänskliga samvaron.
DET NÄRA. De flesta beskrivningar av kärlek som överlever tidens tärande tand tycks nästan alltid vara skrivna på avstånd, under smärtsam saknad och längtan. Är vi oförmögna att fånga och på djupet värdesätta det nära, det vi befinner oss mitt uppe i? undrar Crister Enander.
