Ett helvete som författarna måste vänja sig vid
EGENREKLAM. Det verkar som om litteraturmarknaden nu odlar fram en osmaklig författarsort som kan uppfattas som skrytsam och manipulativ och därmed sänka sin egen trovärdighet, menar Jeremiah Karlsson.
Rak och obeveklig poesi
POLITISK DIKT. Putuma är politisk, men aldrig plakatplatt. Aldrig försöker hon skriva nyttig poesi, språkets klarhet och textens känsla kommer aldrig i andra hand, skriver Camilla Carnmo.
En mångsidig man
KULTURPERSONLIGHET. I lördags skulle Jean Bolinder (1935-2020), som avled i somras, ha fyllt åttiofem år. Ivo Holmqvist tecknar ett personligt porträtt av en mångsidig kulturpersonlighet.
Finurlig men spretig roman
TYSKLANDS HISTORIA. Man får nog vara en smula bevandrad i nazismens uppkomst och framgång och slutligen herravälde för att kunna plocka upp alla detaljer, skriver Robert Myhreld, som läst romanen Framgång av Lion Feuchtwanger.
Flera lager i läsvärda dagboksanteckningar
KRÄVANDE. Det är krävande att läsa Lars Norén, men det är väl värt alla ansträngningar, anser Bo Bjelvehammar som läst den aktuella fjärde delen av En dramatikers dagbok.
Prosalyrisk karusell i romanform
ICKELINJÄRT. Dansken Bjørn Rasmussens Jag är gråvit är ingen respektabel framgångsberättelse men det är inte heller någon upplyftande historia om frigörelse. ”Det är betydligt intressantare än så”, skriver Anna Remmets.
Kvinnors rättmätiga platser i kulturhistorien
ESSÄ. Med utgångspunkt i en dokumentärserie, på SVT Play, om kvinnliga filmskapare begrundar Filip Hallbäck kulturhistorien. Det handlar om konstnärskap som valts bort men som nu kan få ett postumt genombrott.
Beijmo frihjular så det spritter om påhitten
SVAR DIREKT. Jag kan då inte för mitt liv se att det skulle vara Författarförbundets sak att värna dataspelens “berättelser”, skriver Crister Enander i en replik till Mattias Beijmos svar i den pågående debatten om bokens eventuella död.
Vi måste hitta sätt att stärka berättandets kärna och räckvidd
REVITALISERING. “På många sätt är det interaktiva berättandet motsvarigheten till när filmen etablerades på slutet av 1800-talet. Även i Paris spottade och fräste dåtidens Enanders åt detta.” Mattias Beijmo svarar Crister Enander som i Opulens igår anklagade honom för att dödförklara litteraturen.