ALTERNATIV. “Berlin har och har haft sina alternativscener. Det intressanta är hur dessa – pop eller konst – kan sugas upp och bli till i det närmaste institutioner men samtidigt behålla sin alternativa prägel och attraktionskraft”, skriver Andreas Engström.
VÄRLDSKULTUR. “Möjligen var det här som vi på allvar kunde möta en framtida världskultur, där de medverkande med djupa insikter och kompetenser i sina respektive konstformer skapat ett verk som skulle kunna passa in i en mängd sammanhang”, skriver Andreas Engström.
UTTRYCK. “Den musikaliska effektanvändningen och även repertoaren är i mångt och mycket densamma. Den modernistiska musiken har under snart ett halvsekel fungerat som populärkulturens emotionella triggerpoints”, skriver Andreas Engström.
DIY. ”Men framför allt bryter den mot de estetiska konventionerna samtidigt som dessa ombyggda vardagsprylar innebär ett sätt att om, än i konsertform, estetisera vardagen och därigenom ta kontroll och erbjuda ett alternativ till en genomkommersialiserad tillvaro”, skriver Andreas Engström.
APPLÅDER. “Donaueschinger Musiktage är en av de viktigaste festivalerna för ny konstmusik och ett fäste för klassisk publikkultur – det som inte gillas buas ut,” skriver Andreas Engström.
RECENSION. “Här befordrar författaren själv en fördom: att modernism måste vara svårförståelig och att den skulle vara oavhängig den klassiska musiken”, skriver Björn Gustavsson.
BERLINFESTIVAL. Det påstås att den klassiska och samtida konstmusiken tappar publik. Den blir äldre, dör bort och den yngre generationen fyller inte på. Sällan grundar sig påståendet på fakta. Men fakta finns, och den säger något helt annat. Tvärtom ökar publiken och den blir allt yngre.
