FÖRENKLINGAR. ”GAL/TAN-skalan, som beskrivits som en ’GOD/OND’-skala, är främst en beskrivning av det progressiva lägrets självbild”, skriver Lars Anders Johansson som menar att det i debatten framlyfta kulturkriget har fler än två fronter.
FRIHETLIGT. Jag undrar: behövs ledarskap? Mig tycks det bottna i en ovilja och en obehaglig frågeställning: måste du ha någon som håller din blick fixerad och kvar på målet? Blir du uttråkad när inget roligt händer måste kanske en ledare ränna runt dig med det positiva tänkandets silvertejp i Greta Gris-motiv och glatta guldstjärnor.
REVOLUTION. Denna vecka är det hundra år sedan Kronstadtmatrosernas uppror, en ”revolution i ryska revolutionen”, slogs ned av röda armén. Om upprorsmakarna hade lyckats med sina frihetliga ambitioner kunde historien sett annorlunda ut.
INDIVIDUALISM. ”Istället för en neutral stat och autonoma individer som väljer sina egna normer och sina egna livsprojekt sätter konservativa en i förväg fastställd mall för hur det goda livet ska se ut.”
KONSERVATISM. ”Som om vår europeiska värdekonservatism med sin sociala marknadsekonomi och inbyggda trygghet för medborgarna står i motsats till frihet!” Bengt Olof Dike fortsätter debatten som inleddes med Ulf Öfverbergs ”varning för nya alliansen mellan konservatism och nationalpopulism.”
PUBLICISTIK. I en tid när media i allt högre grad integreras i nöjesindustrin så känns det minst sagt naivt att sätta sitt hopp till den enskilda journalistens rättrådighet. Istället måste vi stärka de seriösa, i betydelsen opartiska och maktkritiska, medierna skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark.
ANTIPOET. ”Om sin likvaka instruerade han före sin bortgång att han ville ha med sig sina fotbollsskor, sin blommiga potta, sina solglasögon och bibeln. Aldrig svarslös, in i det sista respektlös och ironisk”. Anna-Karin Gauding om den chilenske poeten Nicanor Parra.
FRIHETLIGT. Jag har nästan alltid sökt ett kollektiv men ledsamt nog undflyr dom mig. Jag talar nu inte om familj, stat, skola eller värnpliktsarmén utan om frivilliga och självstyrande gemenskaper.
MAKT. Jag kan inte sluta tänka på makt. Verklig stor makt syns ofta inte, den är så självklar att alla anpassar sig, inte ens tänker tanken att utmana. Det är först när makten ruckas på en aning som upproret ens blir möjligt att föreställa sig.
