Därför har vi inte sett film som skildrar spelande på nätet

Sponsrat.
Foto: Andreas Glöckner

Det råder inga tvivel om att spelande är mer utspritt än någonsin. Bara i Sverige hittar vi omkring ett hundra aktörer som bedriver en onlinebaserad verksamhet. Medan spelande i fysiska lokaler har skildrats otaliga gånger på film har vi ännu inte sett en spelfilm om spel på nätet. Hur kommer det sig? Nedan följer teorier om varför så kan vara fallet.

Hundratusentals svenskar och många miljoner utanför vårt avlånga land ägnar sig åt spel på nätet. Detta beror förstås på att den lilla barriär det är till att spela. Idag kan man registrera sig på nolltid med E-legitimation. Det finns till och med casino utan licens med BankID vilket gör det ännu enklare för spelare att aktivera sig. Det finns flera dokumentärer som tar upp online gambling, men den som letar efter en spelfilm som skildrar den världen lär inte hitta någon.

Brist på filmiska miljöer

Det finns många spännande ämnen att ta en närmare titt på nätet, med allt från hacking och sociala forum till just spelande. Vad gäller det sistnämnda råder det ingen brist på intresse, men däremot en brist på filmiska miljöer.

Naturligtvis är de glamorösa spelhallarna i Las Vegas oavsett vad man tycker om gambling en läcker miljö att vila ögonen på. Det är också en mötesplats för olika typer av människor. Genom åren har vi sett stora ensemble-och heist-filmer, som “Ocean’s Eleven” och “21”, men också den psykedeliska komedin “Fear and Loathing in Las Vegas” och det fängslande dramat “Leaving Las Vegas”.

När det kommer till att skildra spel vid datorn ligger den stora utmaningen i att göra det cinematiskt och därmed visuellt tilltalande. Thrillern “Searching” från 2018 lyckades med bedriften att berätta en hel film genom en datorskärmar och webbkameror, även om handlingen rör sig framåt i olika miljöer. Visst går det att föreställa sig ett liknande grepp för en film om nätbaserad gambling, men det är en utmaning många filmskapare ryggar för.

Hinder för karaktärsutveckling

En film behöver inte ha ett brett karaktärsregister. Däremot behöver den traditionellt sett ha en protagonist som genomgår en resa. Och som vi vet ska denna resa bestå av både en inre och en yttre. Den yttre resan måste inte nödvändigtvis betyda en fysisk resa och skulle kunna innebära en pokerturnering vid datorn. Men de flesta filmskapare tycks vara enade i att det inte är tillräckligt slående för att de ska kunna sälja in idén till de stora filmbolagen och producera den för stora biodukar.

En öppning genom streamingtjänsterna

I den uppkopplade värld vi lever i idag får vi som konsumerar välja och vraka i oss titlar som dykt upp i det så kallade streamingkriget. Där hittar vi tjänster som Netflix, HBO och Disney+, som alla konkurrerar om att kunna erbjuda en bred massa ett brett utbud.

Detta har lett till att inte minst Netflix som släpper flera filmer och serier varje vecka satsar på kvantitet. I sin tur har detta öppnat upp för att göra den sortens film som inte längre går upp på biografer. Den som kallas för “mellanfilmen”, och inte har lika stor nöjespark-filmen som ofta signeras Marvel, men inte heller är ett kammardrama. I den här potten hittar vi mängder av olika originalproduktioner som Adam Sandler-dramat Uncut Gems, den glittrande romantiska komedin Isn’t it Romantic, och till och med Mikael Håfströms futuristiska actionrulle Outside the Wire.

Det är mycket som talar emot att vi kommer att få se en film som skildrar spelande på nätet inom kort. Men kanske finns det en öppning genom streamingtjänsterna.

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.