Unorthodox är en miniserie som imponerar

Scen & film
Amit Rahav och Shira Haas i Netflix-serien Unorthodox. (Foto: Netflix)

TV-SERIE. Clemens Altgård fortsätter att söka guldkorn i utbudet av streamade tv-serier. Idag skriver han om Unorthodox, en briljant skildring av en ung judisk kvinnas flykt från sektliknande miljö i New York till ett nytt liv i Berlin.

 

Unorthodox. Netflix. Serieskapare: Anna Winger, Alexa Karolinski, Deborah Feldman. I rollerna: Shira Haas, Amit Rahav, Jeff Wilbusch m fl. Miniserie 1-4.

Unorthodox är en djupt researchad och skickligt genomförd skildring av en ung judisk kvinnas uppbrott från en patriarkalisk, djupt konservativ enklav i New York. Det rör sig om en miniserie i fyra delar och den baseras på den amerikansktyska författaren Deborah Feldmans självbiografiska bok Unorthodox: The Scandalous Rejection of My Hasidic Roots.

I förhållande till den litterära förlagan har vissa tillägg gjorts framförallt med hänsyn till dramaturgin. Grundberättelsen är i grova drag den samma men det självbiografiska stoffet har genomgått en fiktionalisering. Till exempel har huvudpersonens litterära intressen i bokförlagan ersatts i filmmanuset av ett musikintresse och en åtföljande musikalisk talang. Vilket också har viss, för att inte säga stor, betydelse för denna miniseries dramatiska förlopp.

Inledningsscenerna är intensiva och starkt medryckande. Det är en flyktplan som iscensätts i högt tempo. Huvudpersonen Esty är en ung kvinna, ännu tonåring, som flyr från ett arrangerat äktenskap och från den ultraortodoxa satmarchassidiska gemenskapen i Williamsburg, Brooklyn. Destinationen är Berlin eftersom Esty har papper som berättigar henne till tyskt medborgarskap. I den tyska huvudstaden finns också hennes mamma, en kvinna som inte heller stod ut med att leva med kvinnoförtyck och ett starkt ritualiserat vardagsliv.

Berättandet är dock inte helt linjärt utan sker i form av återblickar på vad som föregått Estys beslut att bryta sig ut ur den osynliga buren.

Den chassidiska livsstilen skildras med inlevelse och viss värme. Det vill säga även om det kollektiva förtrycket av individen är ett huvudmotiv så framkommer också vad gemenskapen har att erbjuda i form av trygghet och stöd i svåra stunder. Och även i det avseendet är människor olika. Vissa kan trivas i ett komfortabelt, om än omodernt, fängelse medan andra inte kan uthärda begränsningarna som det innebär att ständigt stöta på gränsdragningar och att följa olika påbud. Genom dialogen, som för övrigt är huvudsakligen på jiddisch, framkommer också en förklaring till varför denna judiska gruppering valt att leva i avskildhet och odla sin särart. Förintelsen utgör en del av den kusliga bakgrunden.

Scenografin är underbart välgjord. De excentriska och ålderdomliga satmarchassidiska klädedräkterna utgör ett både excentriskt och anakronistiskt inslag i det moderna gaturummet. Det hör till saken att även Brooklynscenerna spelats in i Berlin, vilket kan förvåna. Men det är inget man märker av. Så även det är gjort med stor skicklighet.

Flyktmotivet följs av ett jaktmotiv. Estys man Yanky (känsligt och nyansrikt spelad av Amit Rahav) uppmanas av rabbinen att hämta tillbaka sin förrymda hustru. Till hans följeslagare, guide och medhjälpare utses den betydligt tuffare kusinen Moishe (en tvetydig hårding med spelberoende, ypperligt gestaltad av Jeff Wilbusch) som levt en tid som avfälling i Europa men återvänt till sina judiska rötter. Scenerna där de två tillsammans utforskar Berlin i jakten på Esty är bitvis surrealistiska.

Men den verkliga stjärnan, vilket inte säger lite med tanke på skådespeleriets nivå överlag, i denna engagerande historia om kvinnlig frigörelse är förstås Shira Haas i huvudrollen som Esty. Hennes register är enormt. Det är bara att häpna över hur hon med mimik och gester lyckas gestalta den unga kvinnans utveckling från undergiven till frihetstörstande, men också den blandning av vilsenhet och nyfikenhet som åtföljer vistelsen i en helt ny, obekant värld.

Vid en viss tidpunkt i fjärde avsnittet kan man nästan befara att slutet ska följa någon slags hollywoodkonvention, men den här berättelsen tar en annan väg. Detta är tack och lov ingen rom-com. Och fast det inte är gängse feelgood så är det ändå hoppingivande, ja rent av upplyftande.

För tillfället är den briljanta Unorthodox något av det bästa som finns att se på Netflix.

CLEMENS ALTGÅRD

Clemens Altgård är poet, frilansande kulturskribent och översättare bosatt i Malmö. Altgård var en av medlemmarna i den numera upplösta poetgruppen Malmöligan. Skrev även några pjäser på 90-talet. Altgård har verkat som kritiker i en rad tidningar och tidskrifter. Under senare år med en stark inriktning på scenkonst i alla dess former.

Det senaste från Scen & film

Sanningen finns därute

TV-SERIE. Den fiaskoartade presskonferensen om Palmemordet får Clemens Altgård att minnas en