SKRÄCKILM. Charlotte Wiberg tipsar om några sevärda skräckfilmer som nu går att se på Netflix.
Julen kan vara en utmärkt tid att koppla av med lite rysare. Och sedan Netflix tagit in ett gäng mysiga äldre skräckfilmer finns det gott om tillfällen att göra det.
Klassiska bolaget Hammer representeras till exempel med Skräckens hus (Fear in the Night, Sangster) och Straight on till Morning (Collinson), båda från 1972.
Det finns gott om ögongodis för sjuttiotalsfetischister som jag själv framför allt i den sistnämnda filmen, med dess dekor av utsökta orangea och vita plastmöbler och många bilder från tidens modevärld. Men den är också en originell och otäck historia om en verklighetsfrånvänd ung kvinna, spelad av Rita Tushingham, och hennes ödesdigra möte med en vacker ung man som också lever i sin egen värld – dessvärre full av våld.
Här är rysfaktorn kanske större än mysfaktorn, framför allt för att filmen innehåller våld mot djur. Det omvända gäller för Skräckens hus där vi har brittisk landsbygd, internatskolemiljö och Peter Cushing i en av huvudrollerna som en enarmad man.
Det finns mer än en person som är galen i den här historien om hur lätt det är att driva en människa från vettet. Men den kan nog ses av personer vars toleranströskel för våld och chockscener i skräckfilmer och rysare är ganska låg.
Netflix har också en ny, sevärd thailändsk skräckfilm: The Whole Truth (Sasanatieng). Syskonen Pim och Putt tas om hand av sina morföräldrar när modern råkar ut för en bilolycka. Men varför beter sig det gamla paret så egendomligt?
Vad är hålet i väggen som Pim och Putt kan se men de äldre insisterar på inte finns där? Och vem är den sjuka lilla flickan de ser igenom hålet? Även om det finns övernaturliga inslag i filmen handlar den om något mycket reellt: familjehemligheter.
Kan man lita på sin egen familj? Här har vi att göra med en nyare skräckfilmsestetik, mer surrealistisk och mer våldsam, och med de lidande barn vi ofta ser i asiatisk skräck. Liksom i förbigående talar filmen också om svårigheterna i att vara ensamstående mor i ett patriarkalt land som Thailand och om sexism både i skolmiljö och på arbetsmarknad.
charlotte.wiberg@opulens.se
