INSPIRATÖRER. “Jag skulle kunna ge fler exempel och likaså berätta om hur Teaterrepubliken på olika vis breddat sin repertoar och ständigt överraskat med innovativa idéer. På så vis har gruppens medlemmar kunnat fungera som inspiratörer för andra teatergrupper runt om i landet”, skriver Clemens Altgård.
Nyligen blev det känt att Malmö stads beslutsfattare bestämt sig för att ta bort verksamhetsstödet för den fria teatergruppen Teaterrepubliken. Konkret innebär det en minskning av det totala stödet till gruppen från 470 000 kronor till 250 000. Det är förstås illa för en grupp som redan med det ursprungliga stödet fått kämpa hårt för att få ekonomin att gå ihop.
Det är ett krisartat läge som uppstått men Teaterrepubliken uppger på sin Facebooksida att en än värre kris befaras:
”Men den riktiga krisen gäller egentligen 2019. I och med att vi nu inte kommer kunna ha verksamhet hela året 2018 så kommer vi med stor sannolikhet bli av med verksamhetsstödet även från Kulturrådet. Malmös beslut är alltså inledningen på ett slags snöbollsrullning som vi inte har en aning om hur vi ska kunna hantera.”
Med tanke på att det i år är tio år sedan Teaterrepubliken startade sin verksamhet så hade det varit upplagt för jubileumsfirande men för närvarande är det inte läge för festligheter. Det lär istället bli en än hårdare kamp för att hålla verksamheten vid liv.
Jag har vid det här laget sett ett dussin av Teaterrepublikens föreställningar och genomgående har det varit en mycket hög ambitionsnivå där radikalt nya grepp har prövats och avancerade teorier har omsatts i praktisk handling. Till höjdpunkterna räknar jag en föreställning som Ayn av Jens Peter Karlsson där Teaterrepubliken 2010 visade hur verkligt intelligent politisk teater kan göras.
Ayn Rand var som bekant en orubblig förespråkare för oreglerad kapitalism och hyllade egoismen. De romaner Rand gav ut i mitten av 1900-talet har inspirerat nyliberala tänkare och ekonomer i decennier, så hennes idéer haft stor betydelse för hur den ekonomiska världsordningen ser ut. Det var helt enkelt en briljant idé att spela en pjäs baserad på Rands idéer och förstås en stor utmaning för såväl skådespelare som regissör. Men det lyckades och var dessutom underhållande på ett ytterst tänkvärt sätt. Och framför allt: Publiken fick tänka själv, helt i Brechts anda.
Bland ett flertal lyckade uppsättningar de senaste åren så kan till exempel August Lindmarks pjäser Greker är så tragiska (2015) och Att bry sig om irakier (2016) nämnas.
I Greker är så tragiska låg finessen i det upprättats två plan i pjäsen, det ena utgjordes av vad som snarast var en tragikomedi och det andra av ett slags metanivå, i form av pedagogisk teater. Lättsamt, men likväl seriöst, förmedlades ekonomiska fakta om Grekland och en svidande uppgörelse med EU:s ekonomiska politik. Återigen politisk teater av högsta klass.
Med Att bry sig om irakier ville Teaterrepubliken belysa flyktingfrågan. Det gjorde de på ett både otippat och uppfordrande vis. August Lindmark spelade själv sitt alter ego August, som en dag i sitt källarförråd upptäcker en papperslös familj. Med den utgångspunkten skulle det kunna bli en pjäs om hur August lär känna flyktingarna och på olika vis försöker hjälpa dem. Men Lindmark valde att istället intressera sig för Augusts vankelmod och oförmåga att göra något åt familjens situation. Händelsen i den privata världen blev därmed också ett slags parallell till skeendet i den stora världen, där den svenska regeringen hade bestämt sig för en mycket mera restriktiv linje i flyktingpolitiken.
Jag skulle kunna ge fler exempel och likaså berätta om hur Teaterrepubliken på olika vis breddat sin repertoar och ständigt överraskat med innovativa idéer. På så vis har gruppens medlemmar kunnat fungera som inspiratörer för andra teatergrupper runt om i landet.
Det vore verkligen en stor förlust för teaterlivet i Malmö och södra Sverige om Teaterrepubliken skulle försvinna. Det är naturligtvis djupt oroande att den insikten inte verkar finnas hos ansvariga tjänstemän och politiker i Malmö stad.
clemens.altgard@opulens.se
