FILM. Ingela Brovik tipsar om fyra sevärda filmer på bio just nu. Det rör sig om spelfilmerna ”Kevlarsjäl” och ”Köln 75” samt dokumentärerna ”Nunnan” och ”Filmen om Siw”.
Filmen om nunnan
”Nunnan”, är en bioaktuell och intressant svensk dokumentärfilm av Maud Nycander.
Hennes första dokumentär om den unga svensk nunnan Marta kom år 2007. Den nya filmen följer upp och fördjupar bilden av Martas liv och livsval.
Det är en starkt berörande film med respekt för Marta som berättar om sitt liv i ett svenskt kloster på ett både intensivt och engagerande vis.
Det är kort sagt en film som är lätt att ta till sig.
Svensk dramafilm som alla borde se
”Kevlarsjäl”, är titeln på en svensk dramafilm i regi av Maria Eriksson-Hecht. Det rör sig om en debutfilm som skildrar en trasig familj där mamman är död och pappan, spelad av Torkel Petersson, har alkoholrelaterade problem.
Han är en familjefar som gärna kritiserar och straffar sina två tonårssöner, där den äldste, Alex (Josef Kersh) efter bästa förmåga tar hand om sin lillebror Robin (Rio Svensson) när det blir riktigt jobbigt.
I sin helhet är detta en kraftfull film om syskonrelationer där skådespelarna gör ett utmärkt bra jobb. Josef Kersh är rentav lysande i rollen som engagerad storebror. Dock blir det komplikationer också bröderna emellan i denna film om rättvisa, liv och frihet.
Det här är sammanfattningsvis ett familjedrama med ett splittrat samhälle som fond. ”Kevlarsjäl” är en film som jag tycker att alla borde se.
Stark dokumentärfilm om Siw Malmkvist
Svensk film står sig faktiskt riktigt bra, trots alla utspel om hur illa ställt det är med filmskapandet i vårt land. Inte minst görs det bra dokumentärfilmer. Det senaste exemplet på detta är ”Filmen om Siw” där Stina Gardell och Frida Neema Järnbert svarat för regi och manus.
Här har vi att göra med en oväntat stark och dramatisk dokumentär om sångstjärnan från Skåne, som blev en internationell stjärna i Tyskland.
Det framgår med all önskvärd tydlighet hur Siw Malmkvist präglats av sin barndom under fattiga omständigheter i en arbetarklassförort i Landskrona. Nya perspektiv öppnas i denna både dynamiska och roliga film.
Intensiv tysk film med jazztema
En annan musikrelaterad film är ”Köln 75”. Det är en tysk spelfilm där Ido Fluk svarat för såväl manus som regi. Tysk film är för övrigt något som numera sällan visas på svenska biografer. Den här filmen bygger på en sann historia om hur Vera, en ung tjej, förtjänstfullt spelad av Mala Emde, går i gång på idén om att arrangera en konsert i Köln med en av världens främsta jazzmusiker, den amerikanske pianisten Keith Jarrett. Hon springer konstant filmen igenom för att möjliggöra konserten, planera och själv sälja biljetter.
Som om det inte vore nog måste hon därtill försöka hitta ett tillräckligt bra piano till den berömde musikern.
Den unga Vera har en både ilsken och sträng pappa som inte accepterar hennes planer på konserten men hon har också en mamma som vill försvara henne.
Eftersom handlingen tilldrar sig i 1970-talets Västtyskland märks fortfarande tyngden av andra världskrigets fasor. Det skapar en blandning av då och nu att förhålla sig till och utgör ett slags undertext i denna synnerligen intensiva film.
”Köln 75” handlar om kärlek till musiken, relationen mellan dotter och föräldrar, men också om Veras pojkvän och rivaler.
Ett annat centralt motiv är och drömmen om framtiden. Vi får också följa den världsberömde jazzmusikern Keith Jarrett, spelad av Joe Magaro, på turné genom Europa. Här gestaltas hans starka ambivalens inför att ta sig till just Köln för att spela på en teaterscen med ett tillfälligt inlånat instrument.
”Köln 75” är primärt en story om en legendarisk jazzkonsert men berättelsen blir närmast existentiell i sin starka filmiska form.
info@opulens.se
