TV-SERIE. Sammantaget är detta en imponerande berättelse, en fantastiskt skickligt klippt tv-serie och ett omtag på vampyrgenren, skriver Christoffer Andersson.
Post Mortem: Ingen dör i Skarnes
Netflix
Den brinnande frågan i Harald Zwarts och Petter Holmsens Post Mortem: Ingen dör i Skarnes är de problem barnen ärver och måste leva med.
Live (Kathrine Thorborg Johansen) och Odd Hallangen (Elias Holmen Sørensen) är två syskon i Skarnes som var och en kämpar med ett nedärvt problem: Odd försöker hålla familjeföretaget vid liv i skuggan av pappa Arvid (Terje Strømdahl) trots brist på säljkunskaper. Live kämpar med det mystiska mörker hon ärvt från mamma Madeleine (Kristin Jess Rodin). Ett mörker som gör att hon vaknar upp från de döda och törstar efter blod.
Serien tar språng när Live hittas död på en äng utanför Skarnes och hon bedöms som död tills hon vaknar upp på obduktionsbordet. Det är upptakten till en nordisk noir- och vampyrberättelse du aldrig sett maken till förut.
Efter några avsnitt är det lätt att tänka sig hur den här serien pitchades till produktionsbolagen: ett helt vanligt vårdbiträde vaknar upp från de döda som en vampyr. Fast utan huggtänder, romanser och fladdermöss. Realismen är uppskruvad till diskbänksnivå men historien som rullas upp är allt annat än vardaglig.
Sensmoralen är solklar: familjen kan vara både en livlina och akilleshäl. I det här fallet talar vi om rejäla akilleshälar. Harald Zwart och Petter Holmsen har tagit ett ganska tråkigt drama i en liten norsk småstad och kryddat det med vampyrism. Det är faktiskt imponerande.
Att serien blivit så sevärd måste ändå främst tillskrivas redigeringsteamet (Simen Gengenbach, Jens Peder Hertzberg och Morten Rørvig) därför att allt överflödigt är bortklippt och därför att kemin mellan Kathrine Thorborg Johansen och Elias Holmen Sørensen så starkt lyser igenom det murriga noir-filtret.
Man undrar nästan hur lång tid de spenderade ihop innan inspelningen började… Och lägg märke till intensiteten, hur Zwart och Holmsen får ut varje uns av Thorborg Johansen och Sørensen. Sørensen är visserligen ingen utpräglad gråtare men likväl kan han få bilden att vibrera av ångest.
Sammantaget är detta en imponerande berättelse, en fantastiskt skickligt klippt serie och ett omtag på vampyrgenren.
info@opulens.se
