TV-SERIE. Under sommaruppehållet har Clemens Altgård sett på Brave New World, en tv-serie baserad på Aldous Huxleys kända roman. Den skiljer sig innehållsmässigt sett avsevärt från boken.
I mitten av juli började NBC Peacock och HBO Nordic sända Brave New World, en tv-serie löst baserad på Aldous Huxleys berömda roman från 1932 med samma titel, på svenska känd som Du sköna nya värld.
Det som skildras är ett framtida totalitärt och artificiellt “paradis” där harmoni råder och människorna är indelade i kaster med grekiska bokstavsbeteckningar. Genom flitigt bruk av drogen soma hålls medborgarna i ett konstant tillstånd av harmoni och lycka. Högst i rangordningen finns Alfa-människorna, därefter Beta och de underordnade kasterna kallas Gamma, Delta och Epsilon. En annan grundläggande sak är att barn avlas på artificiell väg, alla har sex med alla och monogami är förbjudet. Likaså tillåts ingen att ha ett privatliv. Monetära transaktioner förekommer inte heller. Samhället i Huxleys dystopi har drag av såväl kommunism som fascism och ett slags hedonism.
Inledningsvis speglar tv-serien romanens handling relativt väl, men snart nog framgår det att den här versionen syftar till en uppdatering av Huxleys dystopi. Till exempel intresserade sig inte Huxley nämnvärt för att skildra proletariatet, de Epsilon-klassade. I tv-serien har David Wiener sett till att ge dem ett betydande utrymme. De har rent av en nyckelfunktion i de avslutande avsnitten i säsong ett.
Huvudpersonernas namn har också ändrats, vilket kan ses som en markering av att Wiener avsett att berätta en något annorlunda historia. Därtill följer den också ett mönster som vid det här laget känns igen från andra tv-serier. Därmed ska en varning utfärdas till alla som älskar Huxleys roman. Det här är inte en tv-serie som gjorts med ambitionen att förvalta romanens stoff. Själv har jag inte direkt något problem med detta, även om det gärna kunde ha framgått tydligare i presentationen att det rör sig om en mycket fri adaption.
Stöd Opulens - Prenumerera!
I rollen som katalysator för förändring finns vilden John, spelad på ett lågmält och nyanserat vis av Alden Ehrenreich. John hör till en minoritet som lever utanför det välorganiserade samhället i ett reservat där människor som lever på det gamla viset visas upp för storögda turister. När han tas med till civilisationen för att integreras får det så småningom oanade konsekvenser.
Det finns en viss spretighet i berättandet, med flera inblandade regissörer, men emellertid går det inte att klaga på själva hantverket när det gäller det visuella utförandet och scenografin.
Jessica Brown Findlay är mycket karismatisk i rollen som Lenina Crowne, en kvinna av Betaklassen som blir förälskad i vilden. Hennes överordnade, Alfamannen Bernard Marx spelas utmärkt väl av Harry Lloyd (som vissa kommer att känna igen från Game of Thrones).
Det finns en viss spretighet i berättandet, med flera inblandade regissörer, men emellertid går det inte att klaga på själva hantverket när det gäller det visuella utförandet och scenografin. Det är storslagna vyer i ett slags retrofuturistisk stil, spektakulära effekter och genomgående estetiskt tilltalande.
Medan romanen har en mycket ödesdiger och definitiv avslutning så har tv-serien försetts med ett öppet slut. Uppenbarligen är det bäddat för en andra säsong. Om det verkligen blir en sådan återstår att se.
clemens.altgard@opulens.se
