AMATÖRPORR. “Vi kanske skrattar åt amatörporrparet med de håliga rosa trosorna och den lilla svårigheten att upprätthålla ståndet, men det är på deras sida filmen ställer sig”, skriver Charlotte Wiberg.
Rumänske regissören Radu Judes film Bad Luck Banging or Loony Porn, som just visats på Göteborgs filmfestival och får biopremiär på fredag, består av tre delar. Den första, ”One way street”, inleds med en explicit men lite haltande amatörporrfilmsinspelning (som bland annat störs av att huvudpersonen Emis mamma ropar om recepthämtning och barnläggning till henne genom den stängda dörren) och följs av Emis vindlande promenad genom Bukarest där vi av de samtal hon för förstår att filmen hamnat på fel forum och blivit tillgänglig för elever och föräldrar på skolan där hon undervisar.
Den andra delen, ”A short dictionary of anecdotes, signs and wonders” är ett montage, ett litet uppslagsverk med text och bilder eller sekvenser och sentenser med anknytning till främst rumänska omständigheter; historien med dess diktaturer, militärens roll, kyrkan, rasism, förhållandet mellan män och kvinnor, familjen och barnen. ”Barn, deras föräldrars politiska fångar”, heter det till exempel på det sistnämnda temat, och vi får också veta att sex av tio rumänska barn utsätts för våld i hemmet. I filmens tredje del, som kallas för ”Sitcom”, återvänder vi till Emi, som nu är föremål för ett föräldramöte på skolan där det ska beslutas om hon ska få fortsätta som lärare eller inte.
Filmen trotsar konsekvent förväntningar på ett enkelt narrativ, och presenterar tre olika alternativa slut. Den är en essäfilm i Dusan Makavejevs eller kanske än mer Alexander Kluges anda, men betydligt roligare och absolut tillgänglig. Den långa sekvensen där vi – ibland nära, ibland på håll – följer Emi gående till fots i staden kan tyckas som en serie longörer, men om en går in i bildflödet blir det snarare till ett porträtt av olika sidor av staden och stadslivet, med dess mikroaggressioner på gatunivå och intressanta samtal om samtiden, till exempel mellan kunderna i ett apotek Emi gått in i för att be om en ångestdämpande tablett.
Vi ser hur staden präglas av förfall, kommunismens lämningar och kapitalismens exploatering. I filmens sista del vävs de två föregående samman – Emi utsätts för en stormflod av misogyni, aggressiv chauvinistisk nationalism och absurt rasistiskt konspirationstänkande, men det citeras också Bourdieu och diskuteras pedagogiska angreppssätt. Filmen är inspelad och låter sig helt enkelt utspelas under coronatiden, och visar denna helt okomplicerat genom att alla bär masker, det hålls avstånd och mötet äger rum utomhus. Konspirativa tankar om viruset dyker också upp. Radu Jude går rakt på tingens omständigheter och reflekterar samtidigt över dem.
Vi kanske skrattar åt amatörporrparet med de håliga rosa trosorna och den lilla svårigheten att upprätthålla ståndet, men det är på deras sida filmen ställer sig. Den använder samma porr-rosa färg som trosorna och Emis peruk som inskott och till textskyltar.
Samma kvinna som säger ”Jag är din slampa” yttrar också frankt under mötet att hon bara ägnat sig åt normalt vuxet beteende. Hon må ha bett om en Xanor på apoteket men låter sig inte skammas. Människors primitiva sidor blottas men de kan naturligtvis också vara komplexa, vilket för övrigt är en rätt bra beskrivning av själva den här filmen. Den är primitiv och komplex. Så är Jude också lika influerad av den tidigaste filmen som av Warhol, Walter Benjamin och TikTok. Det är inte att undra på att Bad Luck Banging or Loony Porn tagit cineastvärlden med storm.
charlotte.wiberg@opulens.se
