FILMFESTIVAL. Årets festival i Cannes har visat film om tidsandan, dagens läge, brutalt och passionerat, mer tydligt än förväntat, rapporterar Ingela Brovik.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
En kvinnlig konstnär har fått uppdrag att göra ett porträtt av en ung kvinna — men denna vill inte alls vara med om det. Alltså måste konstnären måla i smyg för att försöka utföra arbetet, i filmen Portrait of a lady on fire i regi av Céline Sciamma, en fransk film som utspelas på 1700-talet och som sticker ut i den internationella tävlingen på årets filmfestival i Cannes. En egensinnig, annorlunda film som mycket väl skulle kunna vinna Guldpalmen, enligt många världens finaste pris näst efter Hollywoods Oscarstatyett.
I Berlin och Venedig deltar filmer av kvinnliga regissörer i den internationella tävlingen, det anses självklart, men så är det inte i Cannes, ibland finns det ingen alls. Men i år är det fyra filmer av kvinnliga regissörer i tävlingen, vilket måste ses som steg bort från den patriarkala struktur som många i filmbranschen reagerat emot. Till exempel har Al Pacino gått i högklackade damskor på röda mattan som protest medan kvinnliga skådespelare har vägrat bära högklackat.
På presskonferensen om Portrait of a lady on fire representeras filmen enbart av kvinnor — regissör, producent, filmfotograf, skådespelare. Något sådant har jag aldrig tidigare upplevt under mina 26 år i Cannes.
Nämnas bör också den extra minnesvärda Adam, om en gravid kvinna, ensam i marockansk storstad som får hjälp av en änka med barn. Det är en stark film som väckte reaktioner i Cannes.
Terrence Maliks nya film A hidden life bygger på en sann historia om en bonde (med fru och barn i österrikiska Alperna) under andra världskriget som vägrar att gå med i tyska armén. Filmen följer hans liv från 1939 från familjeliv till fängelse i långa tagningar och bildsköna naturbilder, som alltid i Maliks filmer. Här med en tillsats av tung melankoli beträffande sakernas tillstånd. En av många sevärda filmer i tävlingen i Cannes i år.
Skulle Céline Sciammas film belönats med Guldpalmen i år hade det varit andra gången hittills som en kvinnlig regissör får priset. Första gången var Jane Campions Pianot 1993, även den en film som skildrar 1700-talet. Men lägg märke till att hon fick bara en halv guldpalm, delad med en annan film, den kinesiska Farväl min konkubin i regi av Chen Kaige.
Men nu blev det ingen Guldpalm till någon kvinnlig regissör. Den gick nämligen till Parasite i regi av Bong Joon-ho, Sydkorea. För andra året i rad vann en asiatisk film. Förra året var det Shoplifters i regi av Hirokazu Kore-eda från Japan. Céline Sciamma vann pris för bästa manus för sin Portrait of a lady, ett pris som hon tog emot med viss brist på entusiasm. Priset för bästa regi gick till legendariska bröderna Dardenne, Belgien för Young Ahmed, en film i linje med deras tidigare verk om unga personer i existentiell kris. Men här i Young Ahmed mer tungt sorgsen om indoktrinering av en ung kille.
Årets filmfestival i Cannes har visat film om tidsandan, dagens läge, brutalt och passionerat, mer tydligt än förväntat.
info@opulens.se
