LYRIK. Vi avslutar den här Opulensveckan med att publicera en finurlig prosadikt av Carl-Robert Boström.
Carl-Robert Boström är född i Bromma 1954. Han bor vid havet i Grundsund, gillar grekiska gudar, Epa-traktorer och älskar skidåkaren Frida Karlsson. Boström har tidigare varit publicerad i Opulens, bland annat med två dikter.
Nu är vi glada över att få presentera Boströms prosadikt Rekordet som inleds med en finurlig och fri tolkning av ett Wittgenstein-citat.
CAROLINA THELIN
Rekordet
Humor är en boll människor kastar till varandra.
Fast vissa människor stoppar ned bollen i fickan
och går därifrån.
Fritt efter Ludwig Wittgenstein
När jag var liten fanns det ett spel som hette Spela Vägg.
Det gick ut på att träffa en vägg med en boll. När förste
man träffat väggen och bollen studsat tillbaka var det
nästa mans tur. Man kunde vara hur många som helst.
En gång var vi femton stycken. En annan gång sparkade
jag sönder en grön garagedörr. Reglerna var enkla: den som
missade väggen var illa ute. Och de gånger man inte hade
någon kompis att spela med kunde man träna, väggen
fanns ju alltid där. Nuförtiden verkar väggarna vara gjorda
av nya material. För varje gång jag sparkar till bollen
så stannar den där borta och jag får gå och hämta den.
Hur hårt jag än trycker till så släpper väggen inte ifrån sig bollen.
– Kära Vägg, idag blåser det tio sekundmeter från sydväst,
så jag tror jag lämnar dig nu och går ner till klippan vid Munkevik
och spelar lite badminton mot Vinden. En gång klarade vi,
Vinden och jag, sexton slag på raken. Det är ett rekord som
kommer att stå sig.
info@opulens.se
