LYRIK. Inför helgen publicerar vi i Littestraden några nyskrivna dikter av Tomas Johansson.
Tomas Johansson har skrivit sedan 20-årsåldern, allt från poesi och prosa till dramatik. Han har gjort ett hörspel i Sveriges radio och publicerats i ett antal tidskrifter, bland annat här i Opulens. Nu är vi återigen glada över att här i Littestraden få presentera några av hans dikter.
CAROLINA THELIN
Ibland är det som om det orimliga
är det enda som existerar
handen som skriver detta
ögonen som läser;
orimliga
Alice Coltranes fingrar
svävar över harpsträngarna;
musikens transcendens,
orimlig
Lika orimligt som det levande;
förmultnandet
omvandlingen
Hilma af Klints
målningars tillkomst;
orimligt
Munsös klockstapel
dess tjärdoft
fönstrens vidöppna ögon;
orimliga
att tro att det enda
riktigt verkliga
är det som görs i kärlek;
orimligt
ändå är
till slut måhända
det orimliga
det enda rimliga
…..
Klangspov
jubelärla
drottningvinge
ångersång
homo sapiens
dödsängel
flyger här över
varnar oss
för oss själva
…..
Lutar mig förbi
hudmassorna
ser nära – genom
ingen vacker syn
ett marionettspel detta
liv
lekt frihet
krigen än en gång
luftar sina
röda lungor
…..
Orden i kristall
kan
slå ned som spjut
i brösten
förvränger
hånar tafsar förvånar
gläfser
krusar slussar
undertoner
ohörda
för den som
inte slipat sin hörsel
tonläget ;
en kurskorrigering
…..
Han tryckte ned handtaget
två gånger hårt
mitt i natten
ville in min själ
in till min rädsla
jag stel i sängen
låtsades inte finnas
senare ringde han
på
dörrklockan
en evighet
jag ofanns
ännu mer
på morgonen igen
ringde på
jag öppnade
Han sa; du är skyldig
Jag : skyldig till vad
Han: till att ha kommit till jorden
Jag: är det ett brott?
Han: ja
Jag: då är det mina föräldrars brott
Han: mänskighetens
Jag; förstår dig inte
Han: du stör mig, förstör
Jag: hur då, har sovit hela natten
Han: genom att finnas
Jag: åh, jag finns så lite
Han: passa dig riktigt noga
sakta sköt han dörren mot mig, backade, vände sig om
Han: rättegången….
låste honom ute
i overkligheten
…..
kristallblå rygg
av kungsfiskare
I Sablayan
jag söker inte längre
hörde
uggla hoar i Alago
jag söker inte längre
kände
vinden från svalor
tätt över huvudet
Taal vulkanen
snarkade
mitt i sjön
jag söker inte längre
hörde
geckorna kalla
på varandra
ila runt innertaken
söker inte längre
låg
i hängmatta mellan
banan – mangoträd
något sökte mig
mig där
en lätthet
jag inte trodde fanns
——
Jag ska ta fram mina dagar
lägga dem i kopparkittel
hänga upp den på barndoms
köksvägg
jag ska ta fram mina nätter
lägga dem under paradhanduken
mellan barndoms kökshanduk
ska ta fram de första skidorna
de första skridskorna
lägga dem under
den första snön
min ungdom och barndom
lägger jag i en kartong
med foton
om någon ville minnas
tar fram mina spädbarnsår
lägger dem i en mjuk filt
virar runt
som om de ännu går
att ta hand om
trösta
info@opulens.se
