LYRIK. I den här veckans upplaga av Littestraden publicerar vi dikter av Linnea Gillberg som är scenkonstnär. Texterna är hämtade från en större samling.
Linnea Gillberg kommer från en förort till Stockholm och är en scenkonstnär som skriver, står på scen, filmar, regisserar och producerar musik. Just nu fördjupar hon sig akademiskt inom scenkonsten medan det egna konstnärskapet fortgår.
Följande texter är tagna ur en större samling med dikter skrivna under en längre period. Oftast, menar Gillberg, finns det inga städade intentioner varken språkligt eller tematiskt med någon av dikterna. De är främst sprungna ur starka sinnesrörelser som själva fick visa vilken väg de ville ta när de omvandlades till ord. Det enda hon hade föresatt sig var att inte censurera sig själv. Tanken skulle vara fullständigt fri.
CAROLINA THELIN
PALATSET
Om jag plockar bort dig
Strå för strå
Tegelbit för tegelbit
Från min hud och lägger tillbaka dem där jag
fann dem
Vet jag ändå
Jag vet att dina lämningar kommer visa spår
i all evighet
Man kommer kunna ta flygfoton av mig
och visa:
Här, precis här, är grunden
Man kan se var det stod
Var de eftertänksamt började
Placerade med vördnad
Men nu är allt borta
Man kan föreställa sig vilket palats det var
Vilket rike det var
När de stod på kullen och såg långt, långt
bort
Men man vet ju förstås aldrig
Man kan bara föreställa sig
JAG VISSTE INTE ATT DET SKULLE SLUTA SÅ
Ännu en gång måste segelbåten tas ut
Feja, putsa, måla, slipa, sanda, blästra, svetsa
27 år
Och nu måste det göras igen
Ta sig an vågorna med ny pust
Andas ny luft
Det är många förberedelser
Packa rätt
Ta med tillräckligt med
Kontanter
Det är en gemensam pott
För att få iväg mig
Vi måste alla bidra
Ajöss
Ajaj
Ohoj
Anemonerna sitter som
Men de är fina
Det är mina vänner
Låt dem vara
Men dom kommer äta upp dig
Det är okej
De är mina vänner
Ät upp mig utifrån
27 år är nog
…. nej vänta
Viskade jag
Vänta
Jag kan
Jag kan igen
Ta ut mig
Ta ut mig på mitt 28:e år!
Jag kan!
Jag lovar!
Jag måste känna vinden igen
Vågorna saltar mig
Tvättar mig
Det svider
Men jag är här
Jag känner
Det svider
DE ÄLSKANDES TECKEN
När jag radar upp dem alla;
Huvudet på mitt bröst i slummer
Sova i, på, bredvid
varandra
Din anda är min
Sova nära, nakna, hud mot hud
Jag vet hur du känns,
och var
Luta dig in mot mitt ansikte,
Plantera en kyss på mina läppar innan jag går
En smekning lätt över min kind
Handen på mitt lår
Söker hålla om när jag tar avstånd
Jag låter dig
Jag vill ju
egentligen
Berätta om ditt innersta
Dina största tragedier
Dina värsta sorger
Dina bästa älskas
Vill lära känna mig, veta mer
Ska vi åka på en resa?
Ja visst, en sista minuten till solen
Det finns en pjäs, ska vi gå?
Premiär om flera månader
När du fyller jämnt ska vi fira
Med varsin cigarr
Vi det här, vi det där
Din panna mot min
Min näsa snuddar din
Vi blundar
Båda två
Jag vet inte hur länge
Det bästa ögonblicket
jag upplevt
Prata hela natten
Vara där för dig när du behöver det som mest
Och du för mig
Komma ihåg vad du gillar bara så jag kan ge det till
dig
Se på din absoluta favoritfilm
Jag sätter mig bara lite mer bekvämt, du öppnar istället
upp en plats
i din
famn
Vi håller hand
Dina ögon möter mina
Du har varit borta i några minuter
Båda lyser upp
Mutuellt, trodde jag
Jag räknar på kärlekens tecken
Får ihop en summa
Mycket hög, växer exponentiellt
Det är inte mutuellt exklusivt.
Tydligen.
Det är ett liv du la på mig
Jag hade inte ens tänkt på
Gjorde mig bekväm
info@opulens.se
