Kring Ringsjön: Klingstorp

Prosa & poesi.
Blyertsteckning, som ingår i en svit med namnet Vår vid Ringsjön av Gunnar Norrman (1912-2005). Omslagsbild på boken "Kring Ringsjön".
Blyertsteckning, som ingår i en svit med namnet “Vår vid Ringsjön” av Gunnar Norrman (1912-2005). Omslagsbild på boken “Kring Ringsjön”.

JULSERIE. ”I Kring Ringsjön finns både poesi, sakprosa och dramatik, överraskningar och påhittigheter.” Så inleder vår medarbetare Bo Bjelvehammar sin nya bok Kring Ringsjön vars fristående kapitel utgör Opulens julserie i år. Tillfälliga nedslag som sprider ljus över en rik kulturbygd men med läsvärde även för de som aldrig varit vid denna skånska sjö.

Klingstorp

 Från Klingstorpsvägen går det att ta sig på stigar till utkanten av Ageröds mosse, såväl fram till Ageröds gård. Stigarna finns kvar och de är använda. De går genom oskött granskog, förbi magra ungbjörkar, sly och bärris.

Den första leden av namnet kling, som är en form av klint, står för en höjdbeteckning, backkrön och brant höjd, den går lätt att avläsa i landskapet, torp, betyder som vanligt nybygge.

Namnet finns i andra kompositionsformer på platser i närheten, namn som Klintahallen, Klintalyckan och Klintåker.

Det går inte att utesluta att förleden är ett personnamn, som Kling eller Klint.

Det finns ett gemensamt namn på bebyggelsen i Klingstorp, Klingstorpahusen, huset med nummer 1 Klingstorpahuset, är boningshuset på den gamla stamfastigheten, här bodde originalet Klingstorpa-Anders. Han var lustig i sitt prat och kom ofta med fyndiga påhitt.

Han tog på sig ansvarsfulla arbetsuppgifter, som att hämta brännvin på Bosjökloster åt bönderna i både Hänninge och Munkarp.

Andra hus har fått namn efter ägare, som Lars Jonsas, Martinsas, efter en ägare Martin Svensson eller Per Svensas, Stångbergs och Sjölinsas.

Ett annat hus har fått sitt namn efter läget, Mossahuset, ett bostadshus vid Ageröds mosse. Vid nordkanten av Ageröds mosse ligger även Rackarehusen med ursprungliga beteckningar 1:15 och 3:1.

Rackarna fanns längst ner på samhällsstegen, de sågs som orena och levde avskilda från samhället, de tog hand om självdöda djur och kropparna efter avrättade personer.

Poeten Ingela Strandberg har nyss gett ut en hel diktbok om rackaren, nattmannen, här kommer några rader.

”Inget var så tungt
att gräva ner som de
dödfödda, säger han

Men de unga mödrarna
kunde jag aldrig glömma
Inte heller de strypta barnen.”

Så talade Nattmannen.

Använd denna bylinebild
BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

 

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr