DÖDSBUD. “Vi var förtrogna vänner. Den sortens vänner som talade om livet i korta sentenser och långa klargöranden. Vänner på jakt efter sententia ─ meningen med våra liv. ‘Ack om du vore här’”. Cecilia Persson skriver brev till en vän.
AVSTÅND. “Denna berättelses användning av faktiska (om än symbolladdade) portaler blir en märklig omställning i en roman som börjat i en ton av lågmäld, vemodig realism”, skriver Anna Remmets om Mohsin Hamids Exit väst.
OSYNLIGGJORDA. “Jag hoppade på soffan och ropade, där är grillen vi brukar äta på, den där vägen går jag till skolan. Nyheten om ännu ett värdetransportrån gick mig rakt över huvudet. Platsen där jag bodde hade erkänts som plats”, skriver Bim Eriksson.
KLASSIKER. “Ett drygt halvsekel och tonvis av naturalistiska pjäser och iscensättningar senare finns inga tabun kvar att bryta. Vilket paradoxalt nog i fallet Vem är rädd för Virginia Woolf innebär större möjligheter för skådespelarna att ta fram oväntade nyanser i texten”, skriver Lena S. Karlsson.
MOD. “Gitarren ger mod, och man behöver en god dos av det för att våga såga något med gott samvete, mod att stå emot kåren, mod att stå emot fansen. Gitarren förankrar också ett ansvar i mig”, skriver Linda Bönström.
LIVSLÖGNER. “En stor del av den här berättelsen handlar just om lögner och hemligheter, om sådant som vi inte vill att andra ska veta och om de livslögner vi intalar oss själva”, skriver Elisabeth Brännström om Camilla Grebes roman Husdjuret.
KAPPVÄNDARE. “Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden och i värsta fall självmord”, skriver Britt-Inger Hedström Lundqvist.
KAMMARMUSIK. “Under festivalen hinner man avnjuta oerhört mycket musik. Det gäller att sovra och inte ta för sig för mycket från den väldiga musikbuffén. Den som vill hinna allt kommer att bli frustrerad”, skriver Björn Gustavsson om kammarmusikfestivalen i Kuhmo.
