KLASSAMHÄLLET. En klassanalys av sociala medier är ytterst viktig därför att problemen som finns med sociala medier är dess symptom och klassamhället är, som så många gånger annars, själva sjukdomen, skriver Tommy Gunnarsson.
Det är precis i början av 2020 och jag sitter och söker efter kritik av sociala medier. På sociala medier. Mycket YouTube blir det. Något ironiskt, ja, men samtidigt inte helt ologiskt.
Även om det finns mängder med både psykologiska och sociologiska forskningsartiklar i ämnet, så är det just inom sociala medier som problematiseringen och kritiken av sociala medier går som varmast och, får man nog tillstå, det är där den oftast är som mest vital. Detta monster till socialt och globalt experiment, vilket saknar historiskt motstycke, tycks många söka besegra inifrån – vilket är både fullt förståeligt logiskt och praktiskt .
Allt från akademiskt avancerade psykologiska föreläsningar, till vilda politiska eller andligt färgade konspirationsteorier duggar tätt. Något som dock är frapperande är den nästan fullständiga avsaknaden av en ytterst viktig klassanalys av sociala medier. Låt mig få återkomma till varför en sådan analys vore ytterst viktig. Att sociala medier inte bara hjälper, utan i hög grad också stjälper våra liv, är vid det här laget nog tydligt för de allra flesta. Få människor, även om sociala medier i dag mer eller mindre blivit en stor och självklar del av de flestas liv i stil med en förlängd kropp och knopp, skulle säga att man enbart är en präktig moralist till glädjedödare om man nämner någon av de djupgående problem som sociala medier medför socialt på ett individuellt, mellanmänskligt som samhälleligt plan.
Oceaner av tid och mänskliga resurser som går förlorade genom skärmtid och futtig serotoninutsöndring genom nästa like. Oceaner av tid och mänskliga resurser som kunde använts till verkligt umgänge, egentid, utbildning, bildning och nuet. Oceaner av tid och mänskliga resurser som kunde använts till att bespara oss den växande narcissismen, uppfuckade närminnen och de globalt ökande fysiska och psykiska ohälsotalen. Givetvis handlar inte allt detta främst om var och ens bristande karaktär eller självdisciplin, utan i högre grad om ett intrikat utnyttjande av vår mänsklighet, en mänsklighet som vi i så stor utsträckning som möjligt bör se till att ta tillbaka. Den så kallade övervakningskapitalismen, ja, smaka på det mysiga nyordet, böjer sig inte det minsta för att genom alltmer finstämda algoritmer och desinformation på sociala medier, och annorstädes på nätet, söndra och härska över våra sköra självbilder och automatisera våra levnadsvanor och tankebanor.
Den som vill fördjupa sig i övervakningskapitalismens antimänskliga och antidemokratiska virtuella härjningar med våra liv gör smart i att läsa Shosana Zubbhoffs bok The Age of Surveillance Capitalism – the Light for a Human Future at the New Frontier of Power (2019). Boken är inte bara hoppfull och viktig för att den är ett av få stöd att tillgå i en klassanalys av sociala medier, utan därför att dess faktamässiga underlag är utomordentligt understött av ett gediget och väl omfattande källmaterial.
Sociala medier i sig är inte lika med klassamhälle eller för den delen per se något dåligt. Tekniken kan användas och används till mycket gott, därom är nog de flesta överens. Men att det alltigenom råder ett starkt och tydligt klassamhälle på sociala medier är en medvetenhet vi som samhälle och individer med mänsklig heder i behåll inte har råd att blunda inför. Att som individ eller samhälle inte kunna se att den hierarki, där våra starkt olika och både objektiva och subjektiva medvetandenivåer inte minst spelar roll vad gäller både nuet och framtidens ekonomiska som politisk makt, som råder på sociala medier är ett tydligt utfall av ett rådande och vad det lider alltmer växande klassamhälle är inte bara bra naivt, utan också dåligt rustat att verkligen stå upp och möta de omfattande individ- och samhällsproblemen som kommer i spåren av dessa mediers påverkan. Med andra ord; en klassanalys av sociala medier är ytterst viktig därför att problemen som finns med sociala medier är dess symptom och klassamhället är, som så många gånger annars, själva sjukdomen.
info@opulens.se
