Vi kan få fossilsnålt samhälle – inte fossilfritt

Krönikor.
Foto: Pixabay.com

ENERGIPROBLEMET. ”Nästan ingen av dem som tror att elen omedelbart kan ersätta oljan frågar hur elen ska produceras”, skriver Lars Thulin.

Miljöpartiets kongress visade nyligen på ett nytt vägval. Språkröret Per Bolund gjorde klart att partiet måste attrahera även den som inte bytt bil till Tesla, som får all el från egna solceller eller äter enbart vegetariskt. Partiet ska nu hjälpa de som lever liv där fossil energi är nödvändig under lång tid framöver. Samma sak med de industrier som smutsar ner mest.

Med största sannolikhet är det en omvändelse under galgen. Giljotinen märkt ”Mindre än fyra procent” dinglar över partiet. Då kan inte skogmulleklasser och näbbstövlar rädda det. Men länge har det verkat så.

Vi måste bort från fossilsamhället. Det ska omedelbart fasas ut. Bilden i media har varit att detta kan bli verklighet bara tröga politiker och en elak industri skärper sig. Det är slagord som pumpas ut och som ges stort utrymme i media.

Alla instämmer i förhoppningen. Olja är en ändlig resurs, utvinningen är skadlig för miljön. Fossilt bränsle driver på uppvärmningen. Men debatten är ensidig. För nästan ingen talar om alternativet. Vi bör vara ärliga och säga att målet som gällt under åtskilliga decennier är ett alltmer fossilsnålt samhälle. Fraser om fossilfrihet utan förankring i verkligheten gynnar ingen och är kontraproduktiva.

Enkelt uttryckt går en tredjedel av oljan till industrin, en tredjedel till transporter och sista delen till jord- och skogsbruk. Att de två senare sektorerna genast kan slippa olja tror hipsters i storstäder. Där folk jobbar med media, är influencers och organisationskonsulter. De tycks tro att den ekologiska gurkan hamnar på Bondens marknad genom en lantbrukare som cyklar omkring med sina varor och gör sitt jobb på gården med häst och vagn.

De som framställer maten och de som fraktar varor har en annan syn. För det finns ett snabbt sätt att få största delen av jordens befolkning att dö i svält. Att ta bort all diesel.

Låt oss se hur livsmedelsproduktionen för klotets invånare bedrivits i snart ett sekel.

Undantaget från beroendet av olja är måhända viltkött. Men då måste älgjägarna tar sig ut i skogarna i varsin Tesla.

Grunden för världens hushållning är spannmål, dels som mat för oss själva, dels som mat till tamboskap. Varje svensk, medräknat våra djur, konsumerar 600 kilo spannmål per år. Nästan två kilo per dag.

Spannmål odlas på åkrar som plöjs, harvas, gödslas, sås och skördas. Det gäller varje kvadratmeter av fälten. Det sker med traktorer som redskap, vilka drivs med diesel. Samma världen över – ris, majs, soja, durra och quinoa. Produkter från jordbruksarbete med oxar och hästar når sällan världsmarknaden.

Grönsaker och frukt odlas och skördas på ett liknande sätt. Det gäller avokado från Israel, äpplen från Kivik och vin från Australien. Traktorer med batterier som räcker åtta timmar i sträck och laddstationer på varje bondgård – där är vi inte än.

Fiske bedrivs från fartyg som drivs med diesel. Fiskodlingar kräver transporter för både utfordring och slakt.

Undantaget från beroendet av olja är måhända viltkött. Men då måste älgjägarna tar sig ut i skogarna i varsin Tesla.

Sedan ska livsmedlen beredas och fraktas. Kaffet från Brasilien förädlas hos Gevalia i Gävle. Det fraktas inte dit med roddbåt. Hamnen i Rotterdam, ibland kallad Europas mun, hanterar 435 miljoner ton med varor per år. Antalet segelfartyg som angör hamnen är försumbart.

Malten, som blir den närproducerade ekoölen i puben på Södermalm måste fraktas till bryggaren. Få vill bära maltsäckarna på huvudet. Gröna Coop tar inte frysvarorna på häst och vagn till affären i Arvidsjaur. Utan diesel ingen Kravmärkt sojabiff på tallriken och ingen Fair Trade-latte gjord med ekologisk havredryck.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

Välj om du vill ha nyhetsbrevet sex dagar i veckan eller på måndagar.
Prenumerera

Men biobränsle? Jo, men många problem återstår innan volymerna blir tillräckliga. Råvaran är antingen skog, och där får vi skäll av EU för att via avverkar för mycket – eller spannmål. Men att göra bränsle av mat är många tveksamma till. Och räcker åkrarna? Annan källa är avfall, men tillgången är begränsad.

Slagordspolitik frodas. En statlig utredning vill att jordbrukets subvention av diesel tas bort. Den är en nagel i ögat på den gröna rörelsen. Men den ersätts då med ett bidrag med annat namn som ger samma ersättning. För om skattelättnader på dieseln försvann, skulle vårt jordbruk slås ut. Vi får då ta mat från andra länder. Deras traktorer drivs inte på batterier.

Vi ska göra allt för ett fossilfritt samhälle. Fast innan traktorer drivs med biobränsle eller solceller, alla oceangående fartyg har segel och 24-meters långtradare är eldrivna, behövs diesel från raffinaderier. Men dessa bör inte få byggas ut i Sverige. Något annat land får ta hand om skiten. För Sverige är ju miljövänligt.

Nästan ingen av dem som tror att elen omedelbart kan ersätta oljan frågar hur elen ska produceras. Mer vattenkraft går inte – då blir samer och naturvänner sura. Mer vindkraft gör att de med kåkar i fjällen och skärgården lika sura. Kärnkraft vill nästan ingen ha. Kolkraft vill absolut ingen ha. Solkraft okej, men i ett land nära polcirkeln och elintensiv basindustri blir det bara ett komplement.

Vad ska vi göra? Importera elen? Så att miljöeffekterna av framställningen hamnar någon annanstans. För Sverige är ju miljövänligt.

LARS THULIN
lars.thulin@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

0 0kr