Tankar inför trettonhelgen

Krönikor.
Illustration: Monicore / Pixabay.com

KLOKSKAP. Jag kommer inte att sakna Dan Eliasson om han tvingas avgå, men däremot kommer jag att minnas Rolf Aggestams klokskap, skriver Bo Bjelvehammar, i en krönika där olika livshållningar ställs mot varandra.

I juletider kommer det bud och hälsningar från överraskande håll: från Mika och Sofie i Rävlanda, liksom från Judit Sanchez i Valencia. Tänk det har redan gått ett år sedan vi hörde av varandra senast. Alla har det bra. Vi delar en verklighet av oro, saknad och ovisshet. Det märkliga är att detta, det osäkra, ger en trygghet, en form av gemenskap och samhörighet. Och vi tror på något annorlunda, bättre och ljusare. Och vi håller oss, efter bästa förmågor, till inskränkningar och restriktioner. Vi får försaka och göra uppoffringar, leva med saknader och isolering.

Några bud är dystra, som detta med den store poeten och översättaren Rolf Aggestams död. Han blev 79 år.  Aggestam skrev ett tiotal diktsamlingar och en roman och i dagarna kommer en postum samling poesi.

I hans dikter finns det alltid saker att lära. För att kunna se det lilla och det som vi ofta går förbi gäller det att skärpa uppmärksamheten. Det finns alltid anledning att stanna upp, tänka efter och vidga seendet. Ta på den rutiga arbetarskjortan, snickra och skruva på reflektionen, se bilder tydligare. Ta på blåstället och arbeta på att se bättre, att även se våra medmänniskor, de som finns i utmarkerna, i marginalen. Alla har någonting att bidra med, alla har sina egna berättelser.

Vi måste även tänka på vårt förhållningssätt till andra, och till de satser, som har formulerats, som vi ska rätta oss efter; vi måste följa rösade leder, iaktta riktpunkter och landmärken. Inte gå vilse, alltför ofta, utan ty oss till och lyssna till den inre kompassen. Rolf Aggestams poesi kan lära oss allt detta, att vi ska visa både en lojalitet och en solidaritet mot varandra, särskilt i svåra och utsatta tider. Särskilt då.

Det gäller alla – inte minst en generaldirektör för ett statligt verk som handhar svåra frågor, en riksdagsledamot och ett regionråd som är satt att sköta sjukvården. Ett bristande omdöme och en avsaknad av tankeverksamhet i en fråga, gäller självklart även andra frågors handhavande och beslut. Det är nyttigt även för dessa människor att inte bara följa det regelverk som sätts upp, utan även visa på att det finns ett samband mellan beslut och handlingar.

När det gäller Dan Eliasson har han redan förbrukat sitt förtroendekapital, särskilt som han nu har avverkat sitt fjärde ämbetsverk och inte har någon rimlig förklaring till sitt handlande, ingen godtagbar förklaring. Allt är omdömeslöst. Förtroendet är förbrukat och tilltron har ett minusvärde. Även regionrådet borde avgå och riksdagsmannen kan skämmas inför alla.

Jag kommer inte att sakna Dan Eliasson om han tvingas avgå, men däremot kommer jag att minnas Rolf Aggestams klokskap.

BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

 

Det senaste från Krönikor

Sorgen för Göteborg

GBG2001. När vändningen kom så skedde 11 september-dåden. Kriget mot terrorismen med
0 0kr