HÖGTID. Nationaldagen och midsommarafton illustrerar den nationella gemenskapens två sidor: den politiskt påbjudna och den frivilliga. Det är uppenbart att svenska folket är mer intresserade av den senare.
Det är mindre än en månad som skiljer norrmännens nationaldagsfirande den sjuttonde maj och Sveriges den sjätte juni, men kontrasten kunde inte vara större. Medan norrmännen går man ur huse, ikläder sig folkdräkt och utan hämningar hänger sig åt sina nationella symboler, från den rödvitblå flaggan till lusekoftan, begränsar sig det svenska nationaldagsfirandet till pliktskyldiga kommunala firanden där fokus ofta ligger på nya svenska medborgare snarare än traditioner och kulturhistoria.
Opulens
Vill du hellre prenumerera? Logga in för att läsa resten av artikeln.För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
larsanders.johansson@opulens.se
