FOLIEHATTARNA. “Faktum är att vi har att göra med en liknande miljö i Sverige.” Bilan Osman skriver i sin debutkrönika i Opulens apropå Trumpanhängarnas stormning av kongressen. Att exempelvis fyra av fem SD-väljare tror att politiker i Sverige sällan berättar om de verkliga motiven bakom beslut.
Så kom den till slut, dagen många länge varnat för. Under onsdagen stormade Trumpanhängare, konspirationsteoretiker och radikalnationalister kongressbyggnaden i USA. Scenerna som utspelar sig är horribla, människor iförda kläder med nazistiska och rasistiska symboler trängdes med röda kepsar och anhängare till QAnons konspirationsteori. Den senare tidens utveckling pekade på detta som inte bara en möjlig konsekvens av Trumps retorik om valfusk och konspirationer, utan också en väntad sådan. Den radikaliseringsprocess hans anhängare länge befunnit sig i var också tvungen att utmynna i något. Om en är övertygad om ständig korruption, om en djup stat med en global pedofilhärva i centrum – då finns det också förväntningar om att agera. Dessutom påhejad av den sittande presidenten och administrationen, som nu förhoppningsvis förstört sina chanser till en politisk comeback.
Försöket till statskupp i USA lär oss inte enbart om faran med konspirationsteorier, radikalnationalism och antidemokratiska idéer – det lär oss likväl om en föreställningsvärld där kriget sällan slutar vid tangentbordet. Den amerikanska utvecklingen bör om något få oss, även i Sverige, att börja ta konspirationismen på allvar.
I spåren av onsdagens händelser har försöken till att trivialisera varit många. Inflytesrika opinionsbildare som avfärdar vitmakt-anhängare (några av dem beväpnade) som unga arga killar i mjukisbyxor, samt andra som i bästa fall inte vill kännas vid att detta överhuvudtaget skulle röra sig om ett kuppförsök, utan att det istället handlar om ett frustrerat folk som fått nog.
Varför tar vi inte radikalnationalism och konspirationism på allvar? Det politiska våldet vi såg i veckan är inte enbart en konsekvens av dessa rörelser, det är en viktig ideologisk komponent. Historien innehåller flertalet kuppförsök organiserade av liknande grupperingar. Vi behöver inte blicka särskilt långt tillbaka för att också se vart utvecklingen varit på väg.
Tiden innan Trumpanhängarna stormade kongressbyggnaden uppmanades det till våld på olika nätforum. På Tiktok spreds en video där anhängarna uppmanades att beväpna sig, vissa klipp fick hundratusentals tittare. Twitterkonton knutna till QAnon-rörelsen spred konspirationsteorier om att BLM- och Antifa-aktivister planerade att dyka upp på demonstrationen i syfte att mörda Trump. Kontona uppmanade anhängare på plats att hålla ögonen öppna och att ”göra sig av med dem”.
Jag undrar om inte vi har behandlat konspirationismen som ett gäng ofarliga foliehattar alldeles för länge? Vi tenderar att underskatta den politiska sprängkraft som finns i dessa teorier och hur föreställningarna på allvar hotar demokratin. Faktum är att vi har att göra med en liknande miljö i Sverige. På sociala medier florerar konspirationsteorier som på sikt riskerar att underminera förtroendet för utbildningsväsendet, rättssystemet, medier och det demokratiska system vi ibland tar för givet.
Det rör sig bland annat om konspirationsteorier om en social och kulturell elit som gör allt i sin makt för att splittra nationen till förmån för minoriteter, invandrare och en vänsterliberal ideologi. Ett lurat folk som ställs mot en elit, och i bakgrunden politiska makter som styrs av ett hemligt sällskap.
Onsdagens händelser får skrattet över foliehattar att fastna i halsen.
Enligt en undersökning gjord av Expo och Ungdomsbarometern (2015) är konspirationsteorier vanligast bland SD-väljare, och då särskilt äldre väljare. Listan över konspirationsteorier som anammas av SD-väljare i högre utsträckning än andra väljargrupper är lång: det rör sig om idéer om hemliga sällskap (17 procent bland sympatisörer till SD, jämfört med 7 procent bland övriga), att politiker i Sverige sällan berättar om de verkliga motiven bakom beslut (78 respektive 44 procent), att statliga myndigheter övervakar alla medborgare i Sverige (42 respektive 22 procent).
Att SD-väljare i högre utsträckning tror på konspirationsteorier än andra väljargrupper, innebär inte att andra ideologier eller rörelser är skonade. Men det har länge varit tydligt att konspirationism, rasism och radikalnationalism ofta går hand i hand. Här sammanflätas idéer om en korrupt elit som förtrycker folket, genom en populistisk och apokalyptisk världsbild som sprider misstro mot samhällets institutioner.
Onsdagens händelser får skrattet över foliehattar att fastna i halsen. Dessa idéer är värda att ta på allvar. Låt oss börja göra det.
bilan.osman@opulens.se
