Förfelad kritik mot ”Priset män betalar”

 TV-DOKUMENTÄR. Lars Thulin anser att den grova kritiken mot SVT-dokumentären ”Priset män betalar” är djupt orättvis. Här förklarar han varför.

Ambitionen med ”Priset män betalar”

Den brutala kritiken mot SVT-dokumentären ”Priset män betalar” och idiotförklaringen av dess skapare, reportern Frida Söderlund, säger mycket om dagens genusdebatt och visar att den mår ganska dåligt. Detta eftersom den sitter fast i hjulspår där vissa saker är tabu att säga och problematisera.

Frida Söderlunds ambition var att syna den typ av manlighetsideal som växer fram på sociala medier hos exempelvis bröderna Tate, Jordan Peterson och Jan Emanuel. Deras framfart följer på det faktum att pojkar och unga män i ökande grad halkar efter i samhället: de får betydligt sämre betyg än flickor, får mer medicin mot adhd, allt fler anser också att de är incels, alltså lever i ofrivilligt celibat, med mera. De är vilsna och famlar efter en självklar roll som män – en manlighet. Men de senaste decenniernas genusdebatt, som givetvis på ett viktigt och nödvändigt sätt lyft fram kvinnans roll, har satt likhetstecken mellan manligt och dåligt. Manlighet är fel och måste tyglas och förändras.

Detta uttrycks tydligt av trendexperten David Sandström som i programmet förklarar hur manlighetstrenden kunnat uppstå och hur dess företrädare på nätet skickligt utnyttjar den. Han säger så här:

– Det är killar som vuxit upp med att få höra att de är problemet, att deras pappor är problemet. Att ge dem lite självsäkerhet, få dem att tala om vad som är bra med att vara man, är väl i grunden fint.

Så det viktiga är inte dessa influencers i sig. Fast de ofta uttrycker sig extremt, givetvis för att få komma upp på den massmediala scenen. Däremot kan man undra varför så många uppskattar dem och ser dem som förebilder. Det är den frågan Frida Söderlund vill ha svar på i SVT-dokumentären.

Frida Söderlund lyssnar

Hon gör det genom att lyssna och låta folk tala till punkt. Utan ambitionen att omedelbart sätta åt dem. Sedan reflekterar hon, relativt förutsättningslöst, över det som sagts. Utan att säga att det är rätt. Eller fel. I stället försöker hon förstå varför det sägs.

Söderlund låter Youtube-killen Benjamin få prata ut. Det är ingen brölande grottmänniska som hatar kvinnor. Utan en mjuk kille som kan föra ett logiskt och ingående resonemang.

I dokumentären möter hon även Dennis som får berätta om sin osäkerhet för att vara man inför en kvinnas krav och hur det känns att bli dumpad på ett förnedrande sätt. Därtill talar Söderlund med unga män i glesbygd där ett annat och tryggare manlighetsideal verkar finnas, men även med en lärare i Jokkmokk som ändå ser stora problem för killarna.

Kommentariatet rasar 

Men kommentariatet – de debattörer och krönikörer som sätter samtidens agenda och klargör vad som är okej att tycka – går då bananas. Eftersom dessa manliga influencers och dess följare tänker fel. För manlighet, ofta beskriven som toxisk, är enbart ett problem. Det vet väl alla.

Söderlund kommer dock fram till att ett manlighetsideal inte uppstår i ett vakuum utan i samspel med samhället i allmänhet och med kvinnor och kvinnlighet i synnerhet. Det gör reportern bland annat genom en kort historik om utvecklingen av jämställdheten samt med klipp på kvinnliga influencers som vräker ur sig nedsättande saker om män. För om ett totalt perspektiv ska synas, krävs även en genomlysning och problematisering av det kvinnliga synsättet och dess påverkan på debatten. Fast dit har vår genusdebatt inte nått än. Kvinnans version får inte ifrågasättas. Det tycks vara tabu.

Kommentariatet är därför fyllt av ilska för att ingen man kritiseras eller läxas upp. Det begriper inte varför unga män och pojkar är så olydiga och stygga att de tänker så fel. Varför slår ingen pekpinnen över deras fingrar? Därför tillämpas en välkänd metod – att skjuta budbäraren i stället för att fundera på vad budbäraren har att säga. I detta fall reportern Frida Söderlund, samt de män som får uttala sig i programmet. 

Ärlig redovisning

En annat lika välkänt knep är cherry picking – att sänka allt i ett stort sammanhang på grund av en enda detalj. För Söderlund anklagas för att okritiskt ha fört de kontroversiella och våldtäktsanklagade bröderna Tates talan, att hon varit undfallande, inte ställt dem mot väggen.

Men man kan också se en reporter som vågar redovisa ett misslyckande. Hon berättar att hon sökt bröderna för en intervju. Försökt få dem att förklara sig. Hon åker till Rumänien för att träffa dem, trots att de inte sagt ja till ett möte. I samband med en rättegång haffar hon dem. Bröderna pratar ungefär en minut var, innan de hastar vidare. Svaren blir meningslösa och går ut på att svenska män ska skärpa sig för att Sverige ska fortsätta att vara ett bra land. Två minuter under 90 minuters dokumentär gör den värdelös, enligt kommentariatet. Frida Söderlund kunde valt att inte visa detta. Men hon är ärligare än så.

Varför är unga män vilsna?

Min slutsats är att skulden till att unga män famlar efter en identitet är något män och kvinnor får bära gemensamt, alltså jämställt. Och att det främst är den äldre generationen, vi som är en bit över 50, som misslyckats.

Vi män har alltför ofta duckat för frågan och därmed svikit våra pojkar då vi inte förmått gett dem exempel på tydlig och bra manlighet, eftersom vi själva varit förvirrade. Kvinnor har i alltför hög grad, utan att tåla ifrågasättande, satt likhetstecken mellan manligt och dåligt. Därmed grävs skyttegravar där och när vi minst behöver dem.

Trist.