POLARISERING. Barnens lek bygger på samförstånd. I de vuxnas värld finns just nu ett polariserat tillstånd och Christian Wåhlander funderar över hur den borgerliga likriktningen i massmedierna påverkar människors sätt att tänka.
Du har säkert hört de små barnen komma överens om hur världen är beskaffad för att deras lek ska fungera.
”Jo men vi säger att alla är jättedumma och att det är oväder och så kommer du på en stor häst med ett svärd?”
”Ja, och du är en sten med mossa på som jag sätter mig och vilar på innan jag börjar svinga loss?”
Så byggs en värld, lämplig för det drama som ska spelas upp. Och vi som föräldrar förstår att detta är barnens sätt att träna inför vad som komma skall — vuxenlivet. I vuxenlivet sker nämligen exakt samma sak:
Person A: ”Världen är en superbra plats — har aldrig varit bättre dessutom! Allt blir bara bättre och bättre, så fortsätt att tänka positivt, ty det befäster detta goda tillstånd. Tyvärr hotas ju allt av en massa invandrare, kommunistsvin och samhällsfarliga radikalfeminister, men annars som sagt — toppen!”
Person B: ”Världen är helrutten. Klimatet har skenat på grund av oljeförbränningen de senaste hundra åren, 10 personer äger halva planeten, flickor och kvinnor förtrycks i alla länder, djuren har ingen röst och plågas och mördas i miljontal varje dag, miljoner människor svälter och är på flykt från orimliga regimer, och dessutom är medierna högerorienterade och gör sitt bästa för att blunda för allt som hotar kapitalismen och den osynliga handens obarmhärtiga framfart.”
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Om barnen inte kommer överens om hur lekens värld ser ut så blir det ingen lek.
”Vadå sten med mossa? Det finns ingen sån. Jag är ju prinsessan i slottet, och dessutom är din häst så liten att dina fötter släpar i backen på ett jättelöjligt sätt!”
”Vilket slott? Om du ska bo nånstans så får det bli ett ödsligt torp med ruttna väggar och stampat jordgolv!”
Ja, kommer man inte överens om hur världen ser ut så blir det ingen lek. Överenskommelsen mellan scenens aktörer är alltså en fundamental sak, och givetvis har barnen behov av att själva få en så fördelaktig och rolig roll som möjligt i leken.
Låt oss nu överföra detta till ett för oss alla kärt ämne —bilden av vårt samhälle — och världen.
Tänk om det vore så att opinionsbildarna (ledarskribenter och politiska journalister framför allt) i till exempel DN, SVT, TV4, SvD, Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten, Sydsvenskan, som ju är minst 84% borgerliga till sina naturer, gärna vill skapa en värld som de själva trivs väldigt bra i? En värld där RUT och ROT och stormrika finansmän är något totalt omistligt, där vänsterpartister är smygstalinister, där socialdemokrater är maktfullkomliga och allmänt opålitliga och ruttna, där allianspartier är sakliga och politiskt neutrala, och där till och med SD är relativt rumsrena?
Ja, då har vi ett stort problem kära vänner. Det är helt enkelt borgerlig propaganda som trumpetas ut från alla håll, från så många håll att det upplevs som den enda sanningen. Människohjärnorna har inget val, de tar in den borgerliga världsbilden och gör den till sin, alldeles omedvetet och automatiskt. Det är så människohjärnan fungerar, och det är därför det finns reklam och opinionsbildare, och strax har vi en norm som gör att alla till vänster om mitten ses som undantag, avvikare, godhetsknarkare, patetiska trädkramare, vänsterflummare, landsförrädare, och snart kanske även rentav kriminella endast värda att rensa ut och spärra in.
Men ser då världen ut som denna borgerliga propagandamaskin vill göra gällande? Naturligtvis inte, och det vet varenda kotte som orkar och kan titta sig runt i sin egen verklighet och vardag. Och precis som i barnens lek så behövs jämnstarka krafter för att skapa en balanserad värld att leka i. Annars blir det slav och president för hela slanten: ”Okay, jag är president som vanligt, och du är slaven, annars får du stryk, är vi överens?”
Den icke-borgerliga sidan av media kämpar i stark motvind för att få berätta om sin bild av världen i det lilla utrymme som finns kvar när högern och extremhögern kapat åt sig sina oproportionerligt jättelika bitar. Tidningen ETC kämpar för sin överlevnad, Politism lades just ned, kultur- och samhällsmagasinet Opulens — som ju har en blandning av borgerliga (liberala) och mer vänsterorienterade skribenter — kämpar med en budget som visar rejält underskott — för att nämna några exempel.
Är det värt att låta världen gå åt helvete för att låta ägarna till våra stora medier, det vill säga den ekonomiska eliten — som ju självklart till övervägande del är borgerlig till sin natur, eftersom den inte vill se sina älskade pengar flyga iväg i skatt — styra innehållet i det som blir ”vår gemensamma världsbild”? Vad de gör är ju nämligen att passivisera och förlama handlingskraften hos medborgarna — istället för att till exempel rikta all kraft på att hitta lösningar på klimatproblemet blåser man upp sidodebatter med vad man tycker är ”skatteslöseri genom elcykelsubventioner” eller att ”miljöministerns man har minsann en dieselbil” och liknande kontraproduktiva spår — allt för att skydda sina vänner i näringslivet från potentiellt mycket kostsamma lagstadgade riktlinjer för att rädda planeten.
Nej, jag tycker inte att vi ska acceptera denna enorma snedfördelning av opinionsbildningsmakten — vare sig i Sverige eller i andra länder.
Det är dags att vi reser oss ur spillrorna och skapar solida plattformar från vilka våra röster kan höras. Är du miljardär och vill hjälpa till — hör av dig till mig så kan vi lägga upp en plan tillsammans. Är du inte miljardär, sponsra gärna Opulens med en glass eller en öl via autogiro!
christian.wahlander@opulens.se
