”Det finns inget som visar att dödsstraff är avskräckande”

Debatt/Samhälle
Collage: Opulens.

REPLIK. ”Dödsstraffet passar perfekt i ett samhälle med populistiska, auktoritära ledare och en försvagad rättsstat. Trump är naturligtvis en varm anhängare och det skulle inte förvåna mig om Sverigedemokraterna om några år strösslar sin kriminalpolitiska agenda med ett krav på att återinföra dödsstraffet.” Replik av Carl von Essen till Daniel Lampinens debattartikel i förra veckan.

 

”Vi borde fundera på att införa dödsstraff” skriver Daniel Lampinen. Han frågar sig om det är dags för samhället ”att demonstrera verkligt hårda tag och med handling kommunicera vilka anledningar som är okej respektive inte alls okej att döda andra för?”.

Allt fler länder inser att dödsstraffet är grymt och meningslöst. 106 länder, det vill säga mer än hälften av världens stater, har avskaffat det för alla brott. Ytterligare ett 30-tal har avskaffat det i praxis. Det är bara ett 20-tal stater som aktivt tillämpar straffet genom att utfärda dödsdomar och avrättningar. Det är huvudsakligen länder i bottenligan vad gäller respekt för mänskliga rättigheter: främst Kina, Saudiarabien, Iran, Irak och Pakistan.

Det finns egentligen bara en någorlunda utvecklad rättsstat som har försökt tillämpa dödsstraffet i modern tid i större omfattning: USA. Det amerikanska experimentet började 1976. Man hade då haft ett uppehåll på tio år.

Efter 1976 har 1 500 avrättningar genomförts i USA, och initialt utmättes 100-tals dödsdomar per år. Under 2000-talet har dock tillämpningen minskat påtagligt i takt med att motståndet mot straffet har ökat hos både allmänhet och politiker. 2019 begicks 22 avrättningar och 34 dödsdomar utfärdades – i ett land där tiotusentals mord årligen äger rum.

Stöd Opulens - Prenumerera på Premium!

Opulens utkommer fem dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 19 kr/mån eller stöd oss med 500 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film.
PRENUMERERA HÄR!
 

Allt fler amerikaner inser att det inte går att tillämpa dödsstraffet på ett ”rättvist” sätt. Studie efter studie visar att faktorer som etnicitet, socioekonomisk status, funktionsnedsättning, med mera fortsätter att påverka hur dödsstraffet används. Drygt hälften av delstaterna – 29 – har nu avskaffat dödstraffet i sin lagstiftning och det är sannolikt bara en tidsfråga innan det är helt avskaffat. Kriminalpolitiskt är frågan också död då forskning i USA inte kunnat visa att dödsstraffet är avskräckande, utan tvärtom är det samhällsekonomiskt dyrt med utdragna och kostsamma rättsprocesser.

Lampinen antyder att terrorister och massmördare kan förtjäna dödsstraff, såsom Anders Behring Breivik, Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem personer på Drottninggatan, och Anton Lundin som mördade tre personer på en skola i Trollhättan 2015. Alla andra argument mot dödsstraffet är naturligtvis aktuella även för denna kategori av brottslingar (om de kan nu kan grupperas till en kategori). Det finns inget som visar att dödsstraffet skulle vara avskräckande för dem, och man kan mycket väl tänka sig att det kan ha en motsatt effekt, det vill säga att avrätta en terrorist kan göra denne till martyr.

Det finns en kuslig och tankeväckande sekvens i andra säsongen av tv-serien The handmaid’s tale. Commander Putnam, en av ledarna i den framtida teokratin Gilead, döms för att ha varit otrogen mot sin fru. I normala fall borde han ha avrättats för detta brott – hängningar utförs rutinmässigt – men eftersom han är en av ledarna döms han till ett lindrigare straff: stympning.

Dödsstraffet hör till samma kategori straff som stympning och offentlig prygling: barbariska ritualer.

Putnams ena hand amputeras under bedövning i en klinisk, steril sjukhusmiljö. Stympningen påminner om dagens avrättningar i USA som genomförs med giftinjektioner under bedövning. Trots likheterna skulle nog många amerikaner, som ofta förespråkar dödsstraff, vända sig emot stympning som straff. Samtidigt skulle nog flertalet brottslingar föredra att få handen avhuggen hellre än huvudet. Vad beror denna motsägelse på? Antagligen på att de som inte känner till dödsstraffets praktik inte förstår grymheten och meningslösheten. Och jag tror verkligen inte heller att Lampinen gör det.

Dödsstraffet hör till samma kategori straff som stympning och offentlig prygling: barbariska ritualer.

Jag har följt dödsstraffets globala utveckling sedan 1980 då jag gick med i Amnesty just för att organisationen är en av de få som arbetar mot dödsstraffet. Utvecklingen sedan dess har varit positiv, med allt fler länder som avskaffar detta vedervärdiga straff. Jag har länge trott att det snart är globalt avskaffat, men har börjat tvivla en smula.

Orsaken är att dödsstraffet passar perfekt i ett samhälle med populistiska, auktoritära ledare och en försvagad rättsstat. Trump är naturligtvis en varm anhängare och det skulle inte förvåna mig om Sverigedemokraterna om några år – när de har mjölkat sista droppen ur migrationsfrågan – gör kriminalpolitik till paradfråga och strösslar den med ett krav på att återinföra dödsstraffet.

Men det handlar om liv och död och det är en utdragen tortyr att vänta på sin avrättning. Jag har träffat dödsdömda i USA. En av dem är i dag fri därför att han befanns oskyldig. En annan är avrättad. Man kan inte ha ett ungefärligt dödsstraff. Antingen är man för eller emot. Om man är förespråkare är det rimligt att kunna säga exakt för vilka brott det ska gälla och förespråkaren bör vara beredd att själv utföra avrättningen.

CARL VON ESSEN

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Debatt

Halleluja corona!

AMNESTI. ”När hela världen är panikslagen, kan han koppla av. Rädslan för
Gå till Toppen