Det bortglömda verktyget för ekonomisk demokrati

Debatt/Samhälle
Illustration: Pixabay.com. Modifierad av Opulens.

DEMOKRATIFRÅGA. Central prisplanering räknas som en av de två stora decentraliserade ekonomiska planeringssystemen tillsammans med kooperativ. Därmed är det ett av de två stora instrument som finns för att skapa ekonomisk demokrati, skriver Loke Hagberg.

 

 

DEBATTSUGEN? SKICKA BIDRAG TILL 

Har du någonsin varit med om att du ska se en film på bio och märkt att popcornpriset höjts, eller att ett par bläckpatroner är lika dyra som en skrivare? Detta är monopolistiska tendenser i dagens Sverige.

Det finns många idéer om hur monopol kan motverkas, men det finns en idé som en socialistisk ekonom vid namn Oscar Lange arbetade flitigt med. En idé som dessutom skulle kunna stabilisera ekonomin och därmed motverka den konjunkturberoende arbetslösheten som plågar arbetarklassen under kapitalismen — när perfekt konkurrens inte råder så är priser trögrörliga och företag minskar kvantiteten. Istället för att sänka priserna, sänker de kvantiteten och följaktligen så avskedar de arbetare.

Denna idé är central prisplanering. Många jag pratat med tänker direkt på Sovjet och dess misslyckade planekonomi, men det har inte med det att göra — där planerades utbudet, detta är en planering av priser för utbudet. Central prisplanering kan användas selektivt för större företag inom vissa sektorer eller riktad mot vissa produkter. Det är inte lämpat för mindre produktionsområden såsom verksamheter inom jordbruket, men däremot är ägarkoncentrationen i techsektorn ett exempel på när det kan tillämpas.

Var kommer idén ifrån och hur fungerar den mer exakt? Idéer om bokföring av priser i en socialistisk ekonomi är lika signifikant som marknadspriser i en kapitalistisk ekonomi. Att denna bokföring var omöjlig menade dock libertarianska ekonomer — de visade bland annat att det inte går att skapa en socialism som avgör priser från marknadsvärde. En socialistisk stat med kompletta listor av olika kvantiteter av handelsvaror som skulle kunna köpas för en möjlig kombination priser var då alternativet, vilket de libertarianska ekonomerna menade var omöjligt. Detta, hävdade de, berodde på att miljoner beräkningar skulle behöva göras samtidigt av en central prisplanerare.

Den socialistiske ekonomen Oscar Lange tog upp detta och motbevisade libertarianerna. The Guidance of Production in a socialist state visade en sådan beräkning som inte behövde lösa miljoner av ekvationer.  Många ekvationer behöver inte lösas och man behöver inte känna till ekvationerna för utbud och efterfrågan. Allt man behöver är konsumenternas och producenternas kunskap.

Hur exakt skulle då den oberoende institutionen skulle gå till väga enligt Lange? Jo, metoden är att de konstruerar tabeller med gissade värden av faktorerna, sedan använder de funktionerna som managers av all operativ produktion. Resultaten indikerar precis vilka faktorer som behöver ändras lite på, och således kan tabellerna korrigeras. Processen återupprepas till dess att ingen indikation av divergens finns. De tre typerna av data som krävs för detta är: en preferensskala som visar handlingar, produktionsfunktionerna samt kunskap om hur mycket resurser som kan användas hållbart.

Den centrala prisplaneringsledningen skulle då börja med historiskt givna priser och ekonomifakta som redan finns. De har mer kunskap än enstaka entreprenörer dessutom. Eftersom systemet är transparent skulle en central prisplaneringsledning se precis var saker och ting slösas. Detta skulle leda till en ständigt stor sysselsättning och en liten ekonomisk cykel. Därtill så skulle skattesystemet kunna utformas enklare och därmed skulle mindre skattefusk kunna ske.

Men återigen — det fungerar i teorin — men har det någonsin testats i praktiken? Och varför används det inte idag? Det har testats i ett projekt som döptes till Cybersyn i Chile på 70-talet under president Allende, innan CIA krossade hans styre, där metoden faktiskt fungerade.

Cybersyn hade en ekonomisk simulator, ett nationellt nätverk med telex-maskiner på arbetsplatser som matade in centralplaneringsinstitutionens data. Central prisplanering räknas som en av de två stora decentraliserade ekonomiska planeringssystemen tillsammans med kooperativ. Därmed är det ett av de två stora instrument som finns för att skapa ekonomisk demokrati. Central prisplanering bör vara ett av de verktyg som finns i toppen av verktygslådan. Det är nämligen ett verktyg som kommer generera ett betydligt mer rättvist samhälle för arbetarklassen.

LOKE HAGBERG
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Debatt

Gå till Toppen