Gör inte den som påtalar rasism till ett större problem än själva rasismen

ANTIRASISM. ”Föreställ dig att du kritiserar politiken på grund av bristande antirasism i en kommun som Socialdemokraterna styr. Vad tror du skulle hända då? Skulle du förvänta dig stöd eller motstånd?” frågar Omar Danakill. Här ger han själv svar på dessa och flera andra viktiga frågor.

Föreställ dig att du kritiskt granskar ditt samhälle och dina slutsatser blir att ditt samhälle gång på gång visar prov på rasism och att du visar detta tydligt genom flera exempel på rasism som förekommit lokalt.

Föreställ dig att du kritiserar politiken på grund av bristande antirasism i en kommun som Socialdemokraterna styr. Vad tror du skulle hända då? Skulle du förvänta dig stöd eller motstånd?

Du kanske tänker att svaren borde vara självklara men så enkelt är det tyvärr inte. I den här texten vill jag ge mitt svar på dessa frågor, baserat på mina nyligen gjorda erfarenheter av att påtala rasism i mitt lokalsamhälle.

Jag vill börja med att säga något om vem jag som skriver är. Det är nämligen relevant för att läsaren ska förstå händelseförloppet och kunna göra en korrekt analys av det.

Jag är verksam som kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Tyresö och som antirasistisk aktivist. Därför har jag stor erfarenhet av antirasistiskt arbete i flera olika forum och i flera olika former. Framför allt är jag en person vars hudfärg och position som afrosvensk omöjliggör att kunna blunda för eller bortse från rasism när jag stöter på den.

För andra är det kanske en politisk fråga bland andra men för mig är rasismen något som hela tiden befinner sig i förgrunden eftersom den drabbar mig och andra som mig. Min personliga position gör också att jag är en person som andra öppnar sig för och de berättar då ofta om sina erfarenheter av rasism.

I flera sammanhang har jag valt att lyfta och driva frågor som har med rasism att göra. Jag har påtalat när rasistiska händelser kommit till min kännedom och jag har efterfrågat politisk antirasistisk handling. Bland annat har jag skrivit om hur barn mobbas på grund av sitt ursprung och att inte tillräckligt görs från skolans håll för att komma till rätta med rasistisk mobbing.

Men i stället för att välkomna att man nu fått kännedom om problemet och därmed kan göra någonting åt det har de styrande politikerna i min kommun valt att (metaforiskt) skjuta budbärararen.

Jag upplever nämligen att jag gång på gång har gjorts till problemet och att fokus därmed har förskjutits från det som borde vara det verkliga problemet, nämligen rasismen i alla dess former. Det som då händer är att man avleder från sakfrågan, förminskar människors utsatthet och förlöjligar mig som valt att ge en röst till dem som saknar en plattform.

Att avfärda rasism i ett rasistiskt forum

Förmodligen var de i maktens korridorer som jag kritiserade oförberedda på att jag överhuvudtaget skulle kritisera dem eftersom vi, åtminstone i teorin, tillhör samma politiska block. Min kommun styrs nämligen av socialdemokrater.

Kritiken jag framförde uppmärksammades i extremhögermedier. Sverigedemokraternas propaganda tv-kanal Riks gick så långt som att ringa upp kommunstyrelsens ordförande i Tyresö kommun Anita Mattsson (S). Hon svarade på deras frågor och inte minst bekräftade hon rasisterna när hon sa till dem att jag inte ”har koll” gällande rasism i skolan och hänvisade till det goda värdegrundsarbete som bedrivs i Tyresös skolor.

Det finns en hel del att ifrågasätta vad gäller detta agerande. För det första är det osmakligt att en socialdemokratisk ordförande för kommunstyrelsen avfärdar rasism i ett rasistiskt forum. För det andra försvarar sig Anita Mattsson genom att använda mig som enskild politiker och därmed utsätter hon mig och min familj för ytterligare hot och hat från rasister.

Detta kan ses som typiskt politiska hundvisslingar riktade till SD:s svans. För även om Anita Mattsson skulle anse att mina påståenden är verklighetsfrånvända eller rent av korkade så bör hon ändå motstå frestelsen att alliera sig med rasister och medverka i något som innebär en ökad hotbild mot mig och mina närstående. Socialdemokraterna och Anita Mattsson är naturligtvis medvetna om den ökade hotbilden mot politiker i samhället och om de inte är det går det bra att läsa ”politikernas trygghetsundersökning” (PTU) som Brå genomför vartannat år. Slutsatsen av den undersökningen är att politikernas utsatthet är ett hot mot Sveriges demokratiska system.

Jag anser att om Socialdemokraterna Tyresö verkligen menar allvar med sina hårda ord mot Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige måste de ta tillbaka sitt uttalande i Riks. I annat fall får de acceptera att stämplas som hycklare. Den antirasism som är något värd är nämligen den som görs i praktiken. Det är dags att Socialdemokraterna i Tyresö går från ord till handling. Och vad gäller handling så imponerar Anita Mattssons agerande inte. Ett officiellt avståndstagande från att medverka i Sverigedemokraternas propaganda tv är det minsta möjliga att begära. Vi som inte är socialdemokrater undrar över vad partiet har för mediepolicy.

En del tycks alltså vara kränkta över att jag kritiskt har granskat mitt samhälle, men jag har också fått feedback från människor från hela Sverige som känner igen sig i de exempel jag lyft fram. De nämner allt ifrån Facebook-grupper som är präglade av rasism, stöd till personer som utövat rasism till politiker som gör rasistiska uttalanden. Men framför allt har det som uttrycks i kommentarer jag fått en hög igenkänningsfaktor när det gäller barn som blir utsatta för mobbning och trakasserier kopplat till afrofobi och islamofobi i skolan. Att dessa personer känner igen sig är inte konstigt eller ens särskilt förvånande.

Deras enskilda upplevelser är en del av en större struktur som finns belagd i ett flertal rapporter, till exempel i Friendsrapporten från 2021.

Det finns de som argumenterat för att det var fel av mig att inkludera skolan som exempel. De menar att jag har gett mig på en tjänsteperson, i detta fall en rektor. Enligt mina kritiker bör inte ”vi” på vänsterkanten av politiken kritisera tjänstepersoner. Jag tänker att det blir svårt att kritiskt granska vårt samhälle med den inställningen då tjänstepersoner många gånger är de som sitter på makten att förändra.

Tyvärr är inte de händelser som denna artikel har fokuserat några enskilda fenomen i dagens politiska klimat. Det jag vill peka på är det system och den struktur som rasismen faktiskt är.

Den ort jag lever på är troligtvis varken mer eller mindre rasistisk än andra platser och min avsikt var aldrig att påstå något sådant. När till och med partier som påstår sig vila på demokratisk, och till och med socialistisk, grund väljer att alliera sig med rasister måste de krafter som vill se ett annat samhälle gå samman.

När rasismen expanderar måste även antirasismen göra det. Jag söker i och med publiceringen här stöd i de krafter som även tidigare visat sig kapabla att praktisera antirasism på riktigt.