Ett välfärdssystem där folk har makt över sig själva

Krönikor/Samhälle
Foto: Steve Buissinne

BIDRAG. ”Även om frågan historiskt dominerats av alternativ arbetskritisk vänster, så har de fria samtalen om basinkomst de senaste fem-tio åren primärt skett inom nåt slags frihetlig höger.” Isobel Hadley-Kamptz om basinkomst.

Pengar för ingenting. Så heter en essäsamling om basinkomst som Timbro ger ut i dagarna med bidrag både för och emot av såväl samtida pennor som Milton Friedman och Erik Gustaf Geijer. Alla skribenter utom den belgiske filosofen Philippe van Parijs är vad man kan kalla liberaler (Geijers text tycks åtminstone skriven efter nyårsnatten 1838, då han orienterade sig bort från konservatismen till liberalismen). Samtidigt innehåller boken som sagt hela spektrumet av åsikter om basinkomst: från att den vore moraliskt förkastlig till att den vore moraliskt rätt, effektiv, alldeles för dyr, våldsamt radikal, inget stort avsteg från dagens system, kalifornien-hippieistisk, nyliberal.

Jag som skrivit om medborgarlön eller basinkomst i närmare 15 år är inte förvånad vare sig över åsiktsbredden i boken eller över att just Timbro ger ut den. För även om frågan historiskt dominerats av alternativ arbetskritisk vänster, så har de fria samtalen om basinkomst de senaste fem–tio åren främst förts inom nåt slags frihetlig höger.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

 

Kanske ligger det i linje med hur frihetliga frågor generellt lagts under den socialdemokratiska blötfilten vänsterut, kanske är det mest ett bevis för den gamla devisen: att vara liberal är inte bara att vara kluven, utan också att visa upp denna kluvenhet offentligt genom mesta möjliga interna oenighet.

Nu tycker jag att det är ett intellektuellt styrkebevis att öppet våga tycka olika, och jag uppskattar därför det här initiativet. Texterna varierar i kvalitet, men så är det i antologier, och jag vill lyfta fram några poänger. Andreas Bergh, nationalekonom i Lund, påpekar att medborgarlön inte skiljer sig så värst från den välfärdsstat vi redan har, eftersom människor i Sverige ytterst genom socialbidraget faktiskt redan kan leva på andras pengar.

Det senare är den vanligaste moraliska invändningen mot basinkomst, och i den här boken framförs den av bland andra Maria Eriksson. Den enda och stora skillnaden är att socialbidraget förödmjukar människor och gör det svårare för dem att ta sig ur bidragsberoende än en basinkomst skulle göra.

Häromdagen skrev Financial Times om det finska experimentet med basinkomst. Tyvärr tycks experimentet ha skyndats fram väl snabbt, vilket gör det svårt att dra bestämda slutsatser, men i artikeln framkom några viktiga saker. Flera intervjuade försökspersoner har använt basinkomsten för att starta nya företag, och de talar om hur det inte är pengarna som förändrats – de fick ungefär lika mycket tidigare som arbetslösa – utan inställningen. De slipper byråkrati och får bestämma över sig själva. ”Det har betytt att det nu bara beror på mig själv vad jag kan göra”, som Juha Jarvinen säger.

Vi behöver diskutera basinkomst mycket mer framöver, och det finns också rimliga och viktiga invändningar i Timbro-antologin, men låt oss för ett ögonblick vila i detta: Ett välfärdssystem där folk känner att de har mer makt över sig själva och där de lättare kan starta nya verksamheter är liksom för bra för att inte överväga.

ISOBEL HADLEY-KAMPTZ

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Isobel Hadley-Kamptz

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen