FÖRFÄDER. I en Haaretz-artikel diskuteras vår likhet med våra föregångare neandertalarna. Forskaren Svante Paabo har påvisat hur deras genuppsättning kan påverka den moderna människans liv.
Tanken på våra förfäder har alltid fascinerat oss. Nyligen genomförda studier tyder på att dessa en gång förmodat utdöda individer fortfarande lever vidare genom många av oss.
Åtskilliga som har sett filmen “The Clan of the Cave Bear”, baserad på den bästsäljande romanen av Jean M Auel, har förmodligen fått en viss bild av neandertalarna inpräglad. Berättelsen utspelar sig för tiotusentals år sedan och handlar om Ayla, en blond Homo sapiens-kvinna som är den enda överlevande från en stam som utplånades i en jordbävning. Hon tas in av en stam av neandertalare, känd som grottbjörnens klan. Neandertalarna framställs som grova varelser som kommunicerar genom djuriska gester och är oförmögna att visa känslor.
Vad är det med neandertalarna som fängslar vår fantasi och populärkultur även 40 000 år efter deras förmodade utrotning? Det har förmodligen att göra med att vi levde tillsammans med en annan mänsklig art på samma planet. Vi vet nu att denna situation varade till relativt nyligen, med några isolerade populationer av neandertalare som fortfarande fanns i regnskogarna i Indonesien så sent som för 15 000 år sedan.
Detta leder till en uppsjö av spekulationer om neandertalarnas natur och egenskaper och deras mystiska utrotning. Så långt tillbaka som medeltiden och renässansen uppstod myter om människor som lever tillsammans med andra mänskliga varelser av olika ursprung. På 1600-talet förde den franske teologen Isaac de la Peyrère fram den pre-adamitiska teorin, som slog fast att före skapandet av Adam, den första människan, fanns det redan andra människor i världen. Denna idé utvecklades ytterligare i mitten av 1800-talet när den första neandertalarskallen upptäcktes nära Düsseldorf, Tyskland, vilket avslöjade att Europa redan var bebott av en annan mänsklig art med distinkta fysiska egenskaper när våra förfäder kom dit för 50 000 år sedan.
Sedan dess det spekulerats mycket om skillnaderna mellan neandertalarna och oss själva, och varför de dog ut. För 150 år sedan var volymen av neandertalarens hjärna föremål för många diskussioner, och vissa forskare hävdade att de levde i ett kooperativt samhälle och hade stor filosofisk kunskap, till och med höll ritualiserade seanser. Religiösa forskare identifierade neandertalarna som “jättarna” som bebodde landet innan de bibliska israeliterna kom.
Mysteriet kring deras försvinnande har också underblåst spekulationer, med vissa som tror att neandertalarna var mindre intelligenta och detta ledde till att de dog ut, medan andra hävdar att Homo sapiens var mer aggressiva och grymma, vilket resulterade i att den andra arten utrotades.
Förhållandet mellan neandertalare och Homo sapiens har länge varit en källa till debatt och spekulationer. Tidigare populariserades idén om fientlighet mellan de två arterna i verk som tidigare nämnda “The Clan of the Cave Bear.” Men det fanns också en ihärdig tro på möjligheten av sexuella relationer mellan arterna. Mainstreamforskare på området mänsklig evolution brukade förkasta denna uppfattning.
Men 2010 dök det upp överraskande bevis. Det visade sig att det mänskliga genomet innehåller upp till 4 procent neandertal-dna, som finns i alla människor av europeisk eller asiatisk härkomst. Detta ledde till en omprövning av förhållandet mellan de två arterna.
Stöd Opulens - Prenumerera!
I oktober förra året tilldelades den svenske genetikern Svante Paabo, en ledande forskare inom området neandertalgenom, Nobelpriset i medicin. I hans senaste intervjuerna har Paabo hävdat att vi måste ompröva själva begreppet “neandertalman” och den traditionella distinktionen mellan neandertalare och moderna människor.
Paabos forskning har visat att skillnaden mellan neandertalgenomet och det moderna mänskliga genomet är mycket mindre signifikant än variationen mellan två moderna människor. Faktum är att cirka 70 procent av neandertalarnas genom kan hittas inom det mänskliga genomet, vilket betyder att neandertalarna inte är utdöda, utan finns inom många av oss.
Paabos fynd har visat en korrelation mellan neandertal-dna och vissa mänskliga egenskaper. Till exempel har individer med en viss neandertalkromosomvariant dubbelt så stor risk att dö av covid-19 om de blir infekterade. En annan variant av neandertal-dna har kopplats till lägre smärtimmunitet, vilket tyder på att neandertalarna kan ha varit känsligare än man tidigare trott.
Dessa fynd utmanar våra befintliga uppfattningar om neandertalare och kräver en omprövning av deras natur. De var inte bara brutala, våldsamma varelser, och skillnaden mellan dem och oss är inte helt klarlagd. Skillnaden mellan människor och neandertalare blir allt mer suddig, och detta har ingenting med postmodernism att göra.
info@opulens.se
