LITTERATUR. Vem får årets Nobelpris i litteratur. En poet, dramatiker eller prosaist? Kanske en mångsysslare. Jag tror på det senare. “Jag skriver inte om någonting, jag har inte det förhållandet till det jag skriver utan för att dra mitt favoritcitat: En dikt ska inte mena något utan vara något. Sen är det ju så att när man läser söker man en mening och i den bästa dikten är det kanske så att man känner igen någonting som man vetat eller upplevt men inte precis med de orden.”
Ungefär så sa Jon Fosse i samtal med NRK:s Siss Vik i Bokprogrammet för 9 år sedan. Och när man läser Fosse förstår man i viss mån hur han menar. Vid en litterär countrysångare har han också liknat sig, att skriva är som att hantera ett musikinstrument, som att spela och sjunga. Upprepningarna, omtagen, pauserna är som musik och kanske också som naturen tänker jag – vindarna, blåsten, vågorna och regnet. Inte för inte har Fosse skrivit en pjäs som heter “Jag är vinden”.
Men samtidigt fångas en mening, ett uttryck och olika teman in i det här ordflödet, i brusandet och stillnandet och i hans “Trilogin” finns allt detta. Den består av tre berättelser “Sömnlösa” från 2007, fem år senare kom “Olavs drömmar” 2012 och 2014 kom så “Kvällning”. Nu skriver han ju på en “septologi”! Det här tilltalar mig! Och jag har alltså tippat honom som årets Nobelpristagare, även om jag skulle föredra andra (främst ett par fransyskor, ja ni har ju läst).
Carsten Palmer Schale
