BORTGÅNG. Artisten och låtskrivaren Ola Magnell lämnade oss igår. Vari bestod hans storhet? Någon mer bevandrad i hans musik och person kan säkert bättre besvara den frågan, därtill komma med en djupare analys, ett värdigare minnesporträtt. Låt mig åtminstone belysa en viktig kvalitet hos honom.
Han har hyllats för sin känslighet, för sina träffande och välskrivna låttexter. Han beskrivs av många som en poet. Skriva låttexter är det en del som kan. Man kan märka hur exempelvis Thåström eller Maggio kämpar för att undvika floskler, hur de ofta tar omvägar för att få texterna så personliga och originella som möjligt. Som lyssnare följer man med till Thåströms stammishak, dricker hans favoritdrinkar, går i hans stadsdelar och så vidare. Det fungerar. Man får dock översätta det till egna erfarenheter, om man vill luta sig mot texterna för identifikation och tröst.
Magnell däremot – ägde en sällsam precision och vågade, kanske just därför, vara mindre självbespeglande. Hans texter, vågar jag påstå, formulerade det allmängiltiga. Metaforerna var rakare utan anspråk på personlig originalitet, utan att för den skull bli klyschiga. Vansinnigt svårt. Inte undra på att få artister vågar gå den vägen.
Erik Bovin
