TEKNIKENS UNDER. Jag föreslår att vi börjar kalla mobilen för smart-arse-phone i stället för smartphone eftersom det alltid kommer upp ett förslag på “rätt” stavning när man försöker göra en ordvits eller stilistisk krumbukt. Likaså en varning om att det ska regna även om en död kanin redan hade kunnat räkna ut det eftersom molnen skiftat färg till Payne’s grey. Som inte det vore nog så påminner mobilen om att det nu minsann är dags att slå personligt rekord på motionsappen.
Alltmer delegerar vi vår intelligens till maskiner som inte är annat än nyliberalismens lismande big-data-lakejer och detta sker under den bedrägliga föreställningen att det är oss till hjälp.
Tänk om jag faktiskt VILL bli överraskad av ett skönt doftande regn? Tänk om det regnet får mig söka skydd och därmed upptäcka ett nytt kafé eller antikvariat? När allt är kvantifierat och analyserat hamnar vi i valfrihetens diktatur. Demokrati däremot är beroende av slump och felsteg. Den dåliga planeringen är romantikens och äventyrets grund. En missad buss fick mig gå barfota via sydkustens stränder hem, en överraskande hagelstorm fick mig att ramla in på ett flippat galleri i Köpenhamn.
Smartphonen är ett slags inverterad slagruta: stirrande ner i den hittar den moderna människan INTE något nytt.
Som ett slags portabelt elektrosmog-McDonald’s serverar den bara färdigtuggade genomsnittliga sopor presenterade på en bakifrån belyst display avsedda att kittla vår reptilhjärna på ett mycket modernistiskt sätt. Genom att endast reta våra primitiva sidor drunknar vi i dess banalitet likt i en bottenlös skål fylld med syntetiskt plockgodis.
Jesper Nordström
