GLOBALT PERSPEKTIV. Vår situation är förfärlig. I stort perspektiv är den viktiga händelsen att vi genom välfärdens fjärtar förstör jorden. I Indien är det 50 grader i maj som en föraning. (“Majsolens glans” snart ohjälpligt förgången.)
Borde då inte författaren ägna sig åt detta ämne? Borde inte författaren i sitt arbetsrum äga ett tickande ur som mätte vår apokalyptiska tid? I apokalypsens perspektiv bleknar bondens tid (som går mot sitt slut?) och ett enskilt människolivs tid (detta ditt sista karma!). Du vill ett innehåll. Om ingen fortsättning finns? Du ringer för att få ett svar. Du är nummer 87 i kön. Och när du kommer fram får du veta att frågan är fel ställd. Du hänvisas till en annan myndighet.
Även efter stora katastrofer fortsätter livet som vanligt. Det behövs en kast som ägnar sig däråt. En onyttig kast. Kungen åker med Finlands president i en öppen kalesch förspänd med hästar. Döbeln vid Jutas och Väinämöinen är bröder. Vi finns i historien. Häromdagen hörde jag två ungdomar som flyttat ihop i sin första lägenhet redan efter en vecka skrika åt varann. Vi förändras… Vi ska rädda jorden. Du dör idag, jag dör imorgon. Sedan fortsätter livet som vanligt.
Gunnar Lundin
