RETROKULTUR. I den här ”Veckans notblad” berättar Jesper Nordström om Ernst Rolf och Vincent Scotto.
När slutade Frankrike vara franskt? Det vill säga när dog bilden av landet som romantiskt, bohemiskt och rödvinspimplande ut?
Några snapshots från landet idag: Den strukturella rasismen inom polisen som fick landet att explodera i kravaller.
Den enormt självförhärllgande arrogansen hos den parisiska intellektuella övre medelklassen. Den bigotta katolska småborgligheten i landsbygden. Den franska akademin som i sitt självförhärligande hade fått “de aderton” att framstå som en mysig läsecirkel i jämförelse. Ja det finns mycket som
visar på Frankrike som ett elitistiskt och smått fascistiskt samhälle.
Kanske måste vi ända tillbaks till Yves Montand och Maurice Chevallier för att fylla på bägaren av klassiskt franskt joie de vivre. Eller som här ända tillbaka till Vincent Scotto som i Sverige främst tolkades av Ernst Rolf. När det gäller Ernst Rolf var det knappast dock något bohemeri med bokföring i vänstra kavajfickan, han var en väloljad musikindustri med eget förlag och vass managment och han fick också ett och annat syrligt nålstick av konkurrenten Karl Gerhard.
Ta nu ett djupt andetag för jag ger mig ut på övertolkningens tunna is. Se först på “Mitt lilla svärmeri”. Det är norske Per Krogh som gjort omslaget.
Mest känd som konstnär med offentlig utsmyckning är han som sig bör förenklingens mästare och som en akvarellist låter han papprets vithet vara en ”färg” och klarar sig med blått och svart. Det är 1914 och första världskriget ses mest som något övergående som väl är slut om en vecka.
Charmören med monokel och vit halsduk känns fortfarande lämpligt i ett tidevarv med framtidshopp.
Så väldigt annorlunda är då litografin på nothäftet från 1946. En annan sorts kärlek; den såriga tröstande ömhetstörstande.
Världen befinner sig i nolläge och bilden av den mer mogna djupa kärleken landar nog bättre i en värld där cigariller, punch och flamboyanta halsdukar klingar falskt. Nå, skall man vara petig är låten äldre än 1946 och handlar om de hemlösa hur de tyr sig tillvarandra, men när om inte efter ett förödande världskrig skulle det passa bättre att nylansera sådan musik?
jesper.nordstrom@opulens.se
