DÖDSFALL. Tore ”Masen” Eliasson är död. Därmed har den siste medlemmen i ursprungliga Jailbird Singers, den på sextiotalet folkkära kåkfarartrion, gått bort.
Gruppen bildades 1964 på Långholmen men frontfigurerna Ove Börje “Tony” Granqvist och ”Masen” hade träffats tidigare på en annan anstalt nämligen Roxtuna. Tore Eliasson avled sista juli i år, 83 år gammal.
På kriminalvårdsanstalten Roxtuna möttes av en tillfällighet två ynglingar 1956. Det som förenade dem var att de var dömda till påföljden ungdomsfängelse och att det var musikaliskt begåvade. Roxtuna var en nybyggd omdiskuterad anstalt för tungt belastade kriminella pojkar men det skulle också finnas en psykisk problematik. Dagens diagnoser (ADHD m.m.) var inte uppfunna men det fanns andra namn för de psykiska särdragen. Anstaltschefen var en överläkare och det fanns kvalificerad behandlingspersonal som psykologer (bland annat Tomas Tranströmer). Personalen som ofta bodde i personalbostäder nära Roxtuna kallades vårdare.
På Roxtuna fanns också ett musikrum. Här möttes Tony Granquist (18 år) och Thore ”Masen” Eliasson (19 år). Tony kom från en välbärgad familj på Södermalm i Stockholm. Han förväntades studera till civilingenjör. Han vill dock hellre ägna sig åt musiken. Dessutom var han adoptivbarn vilket han upplevde som ett trauma. Han spelade som tonåring trummor i ett dixieband. Han kom emellertid ”på glid” som det hette på den tiden och hamnade som 16-åring på en uppfostringsanstalt och senare på Roxtuna.
Tore ”Masen” Eliasson uppväxtförhållanden var helt annorlunda. Pappan var en orolig själ och eventuellt av resandesläkt. Thore kom att tillbringa sina sju skolår i inte mindre än femton olika skolor. Mamman var frälsningssoldat och avled när Tore var i tidiga tonåren. Flera i familjen var musikaliskt intresserade. Tore började ägna sig åt kriminalitet bland annat i Västerås. Han dömdes till ungdomsfängelse och placerades på Skenäs. Han vantrivdes och rymde. När han infångades placerades han på den då nybyggda Roxtunaanstalten.
Den brottsliga karriären fortsatte för ynglingarna och när de blev de överåriga för ungdomsfängelse hamnade de 1962 de på Långholmen. Nu hade också Carl Åke ”Korpen” Johansson anslutit till det musicerande gänget. Nytänkandet och behandlingsoptimismen i kriminalvården tillät de tre internerna att ägna en stor del av strafftiden åt musik. En imponerad medfånge tipsade ett skivbolag, vars direktör begav sig till Långholmen och skrev kontrakt med Jailbird Singers som bandet kom att heta.
I april 1964 spelade bandet in åtta låtar, varav en av Dan Andersson, ”Jungman Jansson”, blev en succé. I augusti samma år spelades ytterligare fyra låtar in. Sammantaget resulterade det hela i LP:n ”Tjyvballader och barnatro”. Deras stora hit blev ”Där björkarna susa” av den österbottniske textförfattaren Viktor Sund. En annan känd finsk tonsättare Oskar Merikanto skrev musiken. Den introducerades på svensktoppen i februari 1965 och dagen efter dog Tony Granquist i cancer. Andra kända låtar på repertoaren var ”Barnatro”, ”Han har öppnat pärleporten” samt ”Ovan där”.
Även Cornelis Vreeswijk och trubadurerna kring vispråmen ”Storken” fattade tycke för personligheterna i bandet. Cornelis konstaterade att ”Masen” var den enda vissångaren som kan sjunga ballader på “tjyvspråk”, en blandning av romani och slang. Cornelis bidrog också med musikaliska influenser som ”Mördar-Anders”. Cornelis och Masen hade vänskapliga relationer långt in på 1970-talet. Förutom musiken hade det ett gemensamt intresse i ”brända och destillerade drycker”.
Korpen och Masen fortsatt dock sina brottsliga karriärer trots de musikaliska framgångarna. 1966 muckade dock Masen för gott. Han började jobba på ett pappersbruk. I musiken blev det en omstart med ”Jailbirds”. En mycket ung Peter Karlsson (Blå grodorna) engagerades i bandet som musiker och chaufför. Han har berättat om märkliga upplevelser och turnéer med bandet.
info@opulens.se
