VISITATIONSZONER. Det mest svenskt medelklassigt slätstrukna trevliga i min kulturbok är bussresor runt i småländska Glasriket. En dag läser jag i kapp en bibba smått gulnade dagstidningar på kvarterets bokcafé och är väl den sista personen i Sverige att få veta att glasbruk används som täckmantel för knarkhandel. I en lättsammare bilaga skriver en stylist att Haglöfs börjat bli gängens nya favoritklädmärke och jag skräms över hur den svenska medelklassigheten griper långt och djupt runt sig. För mig är Haglöfs det arketypiskt hälsosamma medelklassiga. Det är en man med högt belånad lägenhet i Vasastan som måste ta en powerwalk på Djurgården, inte en nyrik becknare.
Deras flagship store har övervägt att sluta ta emot stora kontantbelopp. Man undrar vad nästa steg blir i samhället? Med tanke på att Orrefors har haft langare under sina vingar ser jag att linnedräkt och bärnstenssmycke kommer vara det mest riskfyllda att ha på sig i visitationszoner. ”Ser inte hon ut som en som typiskt gillar vittvin och Bertil Valliens båtskulpturer? Arrestera henne!”
Vad är väl ”Kurdiska Räven” som coolt gangsternamn mot ”Bodil Schrewelius Torun-Moulinette-Af Geer-Nääs”? För att inte tala om östermalmstanterna Tuttsan och Majsan som hotfullt drar runt och tränger sig före på Sturebadet? ”Asså passa dig, jag ska klippa dig med en bag-in-box och salt pinne!”
JESPER NORDSTRÖM
