Nya ljud: Chilenska sånger, dansmusik och sfärisk pop

POP/ROCK. Hanna Chawki är måttligt entusiastisk över ett skivsläpp med Jan Hammarlund och uppskattar inte Håkan Hellströms nya singel. Anders Wintzéus nya fullängdare gillar hon däremot.

Som från en annan tid, ett annat årtusende, stiger Jan Hammarlund fram. En röst som påminner om en tid då det var fred och frihet man stred för, inte krig och kontroll, som det verkar vara 2022 då det mänskliga hjärtat tycks ha hackats av aliens.

Hammarlund i egen hög person med rött romantiskt daller på stämbanden har släppt en singel med två låtar av chilenska Violeta Parra nu i maj, “Jan Hammarlund Sings Violeta Parra”

Låtarna är ”Because The Poor” och ”From High Above The Sun Burns Down”. Som inbitet Victor Jara-fan så sympatiserar jag med Hammarlunds hyllning till den chilenska visan och poesin och gångna tiders kamp för rättvisa.

Rent musikaliskt är jag kanske inte i extas men om Hammarlund med sin skakiga röst lyckas frambringa en smula patos i soffpotatisarna. Tja? Jag är inte helt övertygad.

Anders Wintzéus har sedan 80-talet gjort teatermusik för främst teatergruppen Fantasia i Göteborg. Wintzéus skapade även den punkfuturistiska datormusikgruppen Marilyn Mongo & de vilda männen, senare Polly Magoo Peepshow som spelade till förinspelade datorslingor sent 80-tal till mitten av 90-taket.

Wintzéus har nu återanvänt sin gamla teatermusik och gör dansmusik av den. Det är en lekfull och varm variant av tekno. ”Experiences and some nonsense” heter fullängdaren.

Min favorit är ”Psycho staff”. En kvinnlig röst mixas ihop med olika syntar och man kläms in mellan ljuden på ett behagligt sätt och måste röra på benen.

Sedan tar vi oss an Håkan Hellström. Han har släppt en ny singel, “Jag vill bara va med dig” som jag gissar är ett smakprov på kommande skiva.

Det är en duett med Noonie Bao. En upprymd sfärisk poplåt med raka trummor och en tråkig melodi. Meningslös pop helt enkelt. Ger mig en lång extra gäspning på lördag förmiddag. Opersonligt.

”Jag vill bara va med dig”… Håkan Hellström sjunger raden om och om igen. I gullepluttarnas land frodas åtrån. Varsågoda! Men själv slipper jag helst.