POP/ROCK. Om förra veckan bjöd på tre verkliga pärlor så är Hanna Chawki inte riktigt lika begeistrad den här veckan. Hon har dock hittat aktuella släpp med artister som det är värt att ha koll på.
Gomer Explensch eller Ola Brunius? Samma långa, karismatiska man har minst två namn. Han spelar dubbelsaxofon med Kai Martin & Stick. Åtminstone gjorde han det på 80-talet, jag bevittnade det med egna ögon. Det var Gomer och Cremonese som drog blickarna till sig, båda lika expressivt sensuella på scenen. Idag spelar Gomer mest med ett punkband från Orsa som heter The Budokan. Gomer har en dotter – Fredrika Franzén Brunius – som följer sin faders fotspår och nu har gett ut en EP under namnet Baby F.
Låtarna har titlar som “Lonely day”, “Miss”, och “Falling for you again”. Kärleken svider lika mycket nu som på 80-talet. Hon rappar, sjunger, experimenterar med syntljud, trummaskiner och röst på ett behagligt sätt. Tänker att hon bär med sig sin faders sensualitet.
Jag hoppas att hon tar ut svängarna ännu mer nästa platta och visar upp sig själv och sin egenart med mer pregnans. Den här inspelningen låter fint och är fantasifull, men är aningen anonym. Den är släppt på eget bolag.
Fredrika är just nu även aktuell med att ha gjort ett stycke filmmusik till undergroundfilmaren Malga Kubiaks rulle Private Death of Lizzy Siddal. Den vann precis pris för Best women director ”over there”, på New York International Women Festival.
Den 29 oktober släpper För Levande och Döda (som för övrigt också är titeln på en diktsamling av Tomas Tranströmer) sin debutsingel med en låt kallad 03.15 på bolaget The Future Sound of Stockholm.
Det är Jari Haapalainen (The Bear Quartet med mera) och Martin Hasselgren (Boy Omega) som slagit sina påsar ihop.
Det är en lätt ödesmättad halvdansant slinga som upprepas från start till slut tillsammans med en sång som har ett så kraftigt reverb att det är svårt att urskilja orden. En något enahanda debut. En debut som kan upplevas som magisk av vissa eller platt fall av andra.
Hursomhelst är framtiden oviss!
Låt oss dock hoppas mer om de framtida sounden från Stockholm.
En annan duo jag aldrig hört talas om är Le Lac Long 814 som ger ut singeln “La moirure du lac“. Den är en försmak på deras kommande LP. Sången är på franska, melodin är sentimental, det är stråkar och akustisk gitarr. Sentimentalitet är svårt, tangerar stundom komik, eller i värsta fall sömnighet. Det krävs en stark personlighet för att formera styrkorna när man är ute på hal is, och den saknas här. Släpps under etiketten Comedia.
Nu ska jag rensa öronen med Serge Gainsbourg.
info@opulens.se
